le gå, men utan att sjelf föra henne. Efter Tingets slut, och tå Prinsen personligen inställte sig hos honom, samt anhöll om orlof att resa utur Landet; fortsatte Konungen, efter allt utseende, sin förställning med konst och artighet. Han läts, som han ömmade sig öfver hans omständigheter; men ställte sig tillika, som han ej vetste något medel att blidka en retad menighet och kunna hjällpa Prinsen i thes åtrå: att thet vore icke utan mycken rörelse, som han släppte honom ifrån sig; men att han likväl läte thet ske såsom thet endaste medel till Prinsens räddning: dock ej skulle tillåta, om icke i hänseende, att Prinsen thärigenom måtte få lägenhet att inlägga beröm, göra sig stor, och således med heder en gång kunna återkomma: att till vinnande af sådant vore en utvald lägenhet i Hollmgård, med mera.
§. 9.
Dock vi komme till Historien igen. STYRBJÖRN skilldes nödigt ifrån SVERIGE. Om icke Svenska Kronans glants fördunklade i hans ögon allt annat; var thet dock skam för honom, att icke