tydligen på krigstjensten till sjös, likasom ar eller åra i hamna UplL. Hamna åter var en indelning af häradet, som äfven igenfinnes i Svealand och i Danmark. Likasom ett härad troligtvis ursprungligen var en landsträcka som beboddes af 100 (eller 120) familjer (här är nemligen, enligt Edda, en åtminstone poetisk benämning på ett antal af 100 män, hvarför ock häraden i Svealand kallades hundari) — ehuru landets beskaffenhet och bygdernas naturliga gränsor troligen ej alltid medgåfvo att här räknades alldeles noga — så utgjordes hamna af ett visst antal familjer inom häradet, af hvilka årligen en man skulle utgå i leding. Sturleson[1] omtalar en Norsk författning, enligt hvilken 7 män (inberäknad hvar och en som var fem år gammal, om ej fimm är skriffel för fimmtan) skulle upställa en krigsman, och på samma sätt skulle de utgöra skeppsbesättning, hvilket äfven här beteknas med ordet hömlor, d. ä. årtullar). Jutska Lagen (III. 1.) säger ock uttryckligen att ur hvar hamna skulle en man hvart år fara ut. Men det är klart att en indelning, som ursprungligen grundade sig på en räkning af folket, snart blef en med vissa gränsor bestämd indelning af landet. Den förändrade bemärkelsen af ordet mantal hänvisar på något dylikt. Derför var ock enligt Jutska lagen, hamneindelningen beroende af jordens värde, så att en bonde som egde jord af en mark gulds eller 8 marker silfvers värde, skulle utgöra en tredjedels hamna, hvaraf följer att en hel hamna i Jutland svarade emot 3 marker gulds eller 24 marker silfvers värde i jord. Hvad nu angår förhållandet emellan hamna och har, så synas dessa ord ej vara synonyma, såsom jag i glossarium till Östgötalagen antagit. Det är nemligen otvivelaktigt att har = årtulle, i Östergötland, svarat emot ar = åra i Upland, eller hömlor i Norrige. Men nu är det af UplL. klart, att hundaren i
- ↑ Ol. H. S. cap. 253.
