Skåne, ursprungligen möjligtvis en kringfluten ö (Skaney); då, såsom förut är anmärkt, den nordligare skogsbygden troligen först efter Emund slemmes tid blifvit räknad hit, var, med en urgammal befolkning och odling, Danmarks bästa och förnämsta del. Såsom en del af Skåne eller ett bihang dertill ansågs Halland, som med sin nordligaste spets slutade sig på Danaholmen, hvilken åtminstone från K. Emund slemmes tid var en punkt, der de tre nordiska rikena stötte tillsamman. Bohuslän, ehuru i äldre tider, såsom i det föregående blifvit visadt, flera gånger underlagdt Svea konungs välde, var nämligen ursprungligen en del af Norrige, hvarmed det ock af Olof den Helige hade blifvit förenadt, då gränsen emellan rikena i Emund slemmes tid utstakades, men hvarifrån det slutligen åter blef skildt, då det genom Roeskildska freden, lika med Skåne, Halland och ning är blef förenadt med Sverige. Att likväl anledning är dertill, att endast de 9 nordligaste häraden, som nu inbegripas under namnen Norr- och Sunnarviken, ursprungligen hört till Norrige, men deremot den sydligaste delen, med Götisk befolkning, af ålder tillhört Sverige, fastän sedermera alltsamman blifvit räknade än till Sverige och än till Norrige, till dess Emund slemme från Sverige afsöndrade äfven den del af Bohuslän, som rätteligen tillhörde Sverige, har jag förut visat, då jag talade om Vestergötland. Min förmodan i denna del har nära blifvit bragt till visshet, genom den pålitliga underrättelse jag, vid efterfrågan, af kännare erhållit, att emellan inbyggarne i de här utmärkta olika delarne af Bohuslän finnes en märklig skilnad i afseende på utseende, språk och lynne, så att Norr- och Sunnarvikens inbyggare i allt mera likna Norrmännen, de sydligare häradens eller så kallade Inlandens deremot, Vestgötarne.
Gotland, redan i 9:de årh. Svenskt, blef i K. Carl
Knutssons tid genom förräderi bragt under Danskt välde,
