dock ej delar af de senare, så att Tiundaland skulle ha i sjelfva verket innefattat 12 hundaren, och detta
13:de århundradet, nämner de 3 folkländerna och Roden (hos honom Sæland) såsom särskilda delar af landet, utan att dervid, i afseende på den sistnämnda, röjer sig minsta spår af olikhet med det ännu igenkänliga förhållandet; och han nämner till och med folkländernas namn (hvilka förutsätta det bestämda antalet af hundaren), såsom namn på särskilda riken i K. Ingjald Illrådes tid, för att ej nämna K. Apes. I fall man skulle antaga den omständigheten, att den med Tiundaland förenade delen af Roden, i Reg. Ups. specielt kallas Rodhin, såsom anledning till den förmodan, att Roden ursprungligen ej sträckt sig vidare, så skulle deraf följa, att den sydligare kusten ursprungligen, och ännu sedan den nordligare kusten hade blifvit Rod, varit en del af Attundaland, i hvilket fall den kunde varit inbegripen under benämningen Söhundari. Visserligen skulle detta förhållande så mycket säkrare hafva varit ändradt före år 1291, som redan af 1280 års bref finnes att denna del af landet varit indelad i skeppslag, och således hört till Roden; men namnet Söhundari kunde likväl ha fortfarit att i ecclesiastikt afseende, då skilnaden emellan folklanden och Roden ej hade någon betydelse, brukas om denna del af Roden (likasom namnet Rodhin ensamt om den nordligare), till dess de till Roden hörande socknarne blefvo, på det mera lämpliga sätt, som i Reg. Ups. finnes antaget, hänförda till de nästgränsande hundaren. Detta synes i sjelfva verket vara det rimligaste sättet att lösa gåtan, om man ej häldre vill antaga att den skenbara motsvarigheten emellan Söhundari och de nämnda skeppslagen endast har sin grund i något förborgadt fel i ettdera af de anförda brefven, t ex. deri att namnet Söhundari i det äldre brefvet blifvit uteglömdt, och deremot i det senare skeppslagens namn blifvit för korthetens skull förbigångna, af den anledning att dessa skeppslag till en del voro förenade med de båda nämnda hundaren. — Jag tror mig nu ha någorlunda utredt både de olika sätten att förklara det märkvärdiga förhållande som de anförda diplomerna synas tillkännagifva, och de härvid mötande svårigheterna; och jag tviflar att något synnerligt är att i denna sak vidare tillgöra, innan någon annan källa möjligtvis blir funnen, hvarutur ämnet kan vinna mera ljus.
