folklandsting och folklandssyn nämnes i stället för landsting och landssyn, anses som ett minne från en aflägsen forntid, då Vestmanlands inbyggare, ännu saknande egen författning, ej hade annat landsting än Fjädrundalands folklandsting. — Likasom Vestmanland blifvit bebygdt genom kolonier från Fjädrundaland, och ansedt som en del deraf, till dess det såsom ett särskildt landskap blef derifrån skildt; så blefvo Dalarne småningom befolkade genom utflyttningar från Vestmanland, och ansedde såsom en del af detta landskap, hvarför de ock i Chr. LL. BB. 23. kallas dala i væsmannaland; men skilnaden blef den, att Dalarne aldrig blefvo afsöndrade från sitt moderland, med hvilket de ännu i dag hafva gemensam lagman. (Upsala län är först i senaste åren sammanslaget med denna urgamla lagsaga.)
Nerike, hvars gämla namn är Nærikia, således ej
något compositum af rike, har troligen blifvit först
bebygdt af kolonister från Södermanland, hvarmed det ock,
efter christendomens införande, i afseende på
ecclesiastikförfattningen af ålder, likasom ännu, varit förenadt[1].
Att det hört till Svealand, kan dessutom slutas deraf,
att dess Konung Sporsnjall infunnit sig vid Ingjald
Illrådes förrädiska gästabud, som, ehuru Ingjalds svärfader
Konung Algöte i Vestergötland äfven der var tillstädes,
egentligen var tillstäldt för konungarne i Svithiod;
hvaremot K. Högne i Östergötland icke berättas hafva
blifvit ditbuden. Men troligen har Nerike äfven från
Götaland erhållit nybyggare, och genom sjöfarten på
Vettern torde gemenskapen med Götaland hafva varit
lättare än den med Svea landskapen, då Nerike genom
skogen Käglan var skildt från Vestmanland, och genom
en vidsträckt och vild skog emellan Hjelmaren och
Vettern, från Södermanland. Att Nerike, om ock senare
- ↑ Jfr. Liljegr. Dipl. I. N:o 58.
