än de omgifvande landskapen, dock tidigt blifvit bebygdt, synes deraf, att icke allenast, såsom nyss är anmärkt, Nerike i Ingjald Illrådes tid haft egen Konung, som af honom blifvit om lifvet bragt, utan ock, enligt Sturlesons berättelse, Ingjald Illrådes gemål och Olof Trätäljas moder var dotterdotter af Konung Olof Skygne i Nerike. Att Nerike också, likt de andra landskapen, af ålder haft sin egen lagman, ses af UplL. KgB. 1. En lagman i Nerike, Philip Thörnersson, har år 1279 gjort ett testamente, som ännu finnes i behåll[1].
Att Vermland, ehuru fordom en del af Skara
biskopsdöme, dock såsom först befolkadt af Svear, under Olof
Trätäljas anförande, rätteligen hör till Svea landskapen, har jag
förut anmärkt. Efter Olofs död blef hang son Ingjald
Konung i Vermland; derifrån gjorde Svearne utflyttningar till
Norrige, och grundlade der ett rike, öfver hvilket Olofs
andre son Halfdan Hvitben blef Konung. Efter Ingjalds död
underlade Halfdan sig Vermland; men under Halfdans
sonson Olof skilde Vermland sig från Norrige, och
erlade skatt till Svea konung[2]. Då sedermera en af
Olof Trätäljas afkomlingar, Harald Hårfager, underlade
sig hela Norrige, bemägtigade han sig äfven Vermland,
hvilket Erik Emundsson påstod höra till sitt rike[3].
I K. Stenkils tid hade det dock återkommit under
Sveakonungens välde[4]; och det var också i Sturlesons tid en
del af Sverige, hvilket det ock sedan förblifvit. Ehuru
i afseende på ecclesiastikförfattningen förenadt med
Vestergötland, var dock Vermland i judicielt hänseende,
alltifrån den tid då det för beständigt blef en del af
Sverige, ett särskildt landskap, som hade sina egna lagmän,
troligen från samma tid som de flesta andra landskapen.
En lagman Folkvid i Vermland i 12:te århundradet
