sitt lif genom tillställning af den senares gemål Asa, Ingjald Illrådes dotter, drog up i Sverige, och lade under sig allt Sveavälde, sedan Ingjald och hans dotter innebränt sig och sitt folk på Ränninge. Efter Ivars död, då hans femtonårige dotterson Harald satte sig i besittning af hans riken, trodde äfven i Sverige småkonungarne tiden vara inne att återtaga de riken som de eller deras fäder i Ingjalds och Ivars tid hade förlorat; men Harald lade under sig alla dessa småriken, och gjorde deras konungar, der sådana fortforo att finnas, under sig skattskyldiga, och de blefvo hans män; hvarför de, så väl som den Hjörmund (Hjörvards son och Granmars dotterson), som Harald satte öfver Östergötland[1], ej kunna anses annorlunda än som Haralds
- ↑ Sögubr. cap. 3, 4. Här säges om Harald: hann setti konúnga ok jarla, ok lèt sèr skatta gjalda; han setti Hjörmund konúng, son Hervardar Ylfíngs, yfir Eystra-Gautland, er átt hafdi fadir hans ok Granmarr konúngr. Då Hjörmund här kallas konung, innan han hade blifvit satt öfver Östergötland, så har ordet konung sin ursprungliga bemärkelse: en man af hög härkomst. Ordet förekommer ofta i bemärkelsen af konungason eller prins; äfven i VGL., IV. 15: 15. Jfr. Ihres Gloss. och diss. vet. catal. Regg. Sv. G. p. 100. o. f. Det var också troligen för att erinra om sin härkomst från Yngve Frey, som Dyggve antog titel af konung. Skilnaden emellan de konungar och jarlar, som af Harald tillsattes, synes ock icke vara annan än den, att de förre voro sådane som, till följe af sin härkomst, hade konungatitlen, äfven i egenskap af jarlar eller höfdingar. Endast i denna mening synes konungatitlen hafva någon tid fortfarit inom landskapen, till dess den efter hand kom alldeles ur bruk; hvilket troligen skedde redan i Haralds eller hans närmaste efterträdares tid. — Ett mistag har anförda sagas författare begått deri, alt han upgifver Hjörmunds far Hjörvard och morfar Granmar att hafva varit konungar i Östergötland. Det var Granmars svärfar och Hjörmunds mormors far Högne, som hade varit konung i Östergötland; Granmar deremot hade varit konung i Södermanland, och tillika med honom blef Hjörvard innebränd på Selaön af Ingjald Illråde, medan Högne
