som ett helt, hvilket deremot ännu icke innefattade Östergötland, Småland och Bleking, bestyrkes deraf att Harald, då han på sin ålderdom delade sitt rike med Sigurd Ring, säges hafva satt honom till konung öfver Upsala med allt Svithiod och Vestergötland, och förbehållit sig Danmark och Östergötland; hvarför ock vid slaget på Bråvallen Sigurd hade krigshär ur Svithiod och Vestergötland[1]. Af sammanhanget är tydligt att namnet Östergötland i denna berättelse bör tagas i en vidsträcktare bemärkelse, såsom innefattande äfven Småland och Bleking. Efter Bråvalla slag, tillföllo både Sverige och Danmark Sigurd Ring; men när, efter dennes sons Ragnar Lodbroks död, Ragnars besittningar delades emellan hans söner, fick Björn Järnsida på sin lott Sverige, med hvilket, från den tiden, Östergötland, Småland och Bleking voro förenade till ett rike, till dess det sistnämnda i Emund slemmes tid blef derifrån afsöndradt. Sålunda rådde Erik Emundsson öfver hela Sverige, på den tid då Harald Hårfager begynte att underlägga sig Norrige. — Vermland blef först efter den Ivarska inkräktningen bebygdt, genom den under Ingjalds son Olof Trätälja der nedsatta koloni; sedan dess inbyggare gjort utflyttningar till Norrige och der grundlagt ett rike, räknades Vermland, såsom förut är visadt, ömsom till Norrige och Sverige, till dess det, troligen samtidigt med christendomens införande i Sverige, för
- ↑ Sögubr. cap. 6, 7.
särskildt rike; att hans ene son Götrek blifvit konung i Vestergötland och den andre Ring i Östergötland. Rings son Herröd kunde då varit far till den med Ingjald samtidige K. Högne i Östergötland. Antoges detta, så kunde man ungefärligen bestämma tiden, då Göta-riket blef deladt. Men i allt fall blir, i sammanhang med de öfriga upgifterna, sagaförfattarens försök att göra sin Herröd till svärfar åt Ragnar Lodbrok, och låta honom deltaga i Bråvalla-slaget, lika olyckligt som det, att göra honom till sonsons son af Oden.
