Hoppa till innehållet

Sida:Om Tendens-Romanen.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

10

litteraturen att uppvisa samhällets sår, på poetisk väg söka medlen för deras botande, och genom individernas upplysning och förädling göra samhällets omgestaltning möjlig. Också uppstod en tidslitteratur, som ibland likasom koketterade med sin egen sönderslitenhet och förtviflan, ibland med ett djupt allvar, som bjert afstack mot adertonde århundradets frivola skriftställeri, påpekade sedeslösheten och det sociala förderfvet. Naturligtvis måste samtiden med sina hvarandra korsande och motsägande företeelser och det ständiga bemödandet att skaffa sig lösning af de nya motsägelserna och vitalfrågorna, lättast röra sig i den deråt redan längesedan egnade och bäst passande form; Romanen upptogs derföre af alla och nyttjades i alla riktningar för att såsom förut afspegla verkligheten, och såmedelst affordra den räkenskap.

8. Bland den otaliga mängd af författare, som uppträdt i denna riktning, vilja vi endast betrakta Aurora Dudevant och Eugene Sue, af hvilka den förra hufvudsakligen behandlat frågan om äktenskapet, under det den sednare mest sysselsatt sig med den om förmögenheten. — Madame Dudevant, känd under pseudonymen ”George Sand”, är författarinna till ganska många arbeten, hvilka vi anse närma sig typen för i ästhetiskt hänseende fullkomliga tendensromaner. Vi citera här några ord ur Theodor Mundt's omdöme om henne i hans historia öfver Samtidens Litteratur: ”George Sand behöfver blott den aldra enklaste situation hos manliga och qvinliga hjertan, sådana man vid hvarje kamin i ett familjerum ser bredvid hvarandra, för att derur bilda en stor kulturtragedi, som ej afviker ett steg från den faktiska verkligheten. Hon har att behandla en oerhörd fråga: att under samhällets och civilisationens närvarande förhållanden icke två personer kunna vara lyckliga med hvarandra, äfven om de älska eller just derföre att de älska hvarandra. Så har hon gjort sig till det sociala ondas skaldinna, utan att grundlöst uppdikta något.” — Hennes första större arbete var Indiana, i hvilken hon med glödande färger skildrar äktenskapets tryckande tvång och den tidens unga mäns gräsliga