9
all högre sedlighet och alla ädlare intressen undergräfde alltmera så väl familjen, som hela samhället. Dertill kommo de sig allt mera utbredande och på privatlifvet allt närmare andvändning finnande politiskt-sociala åsigterna. Det var numera icke ädlingen och den ofrälse, som bildade samhällets begge motsatta poler; med det tredje ståndets herravälde inträdde och gjorde sig mer än någonsin gällande den skrikande kontrasten mellan rikedomen och fattigdomen, kapitalisten och proletären. — Allt detta upptogs i Saint-Simonismen till ett alla samtidens vitalfrågor i sig omfattande system. Saint-Simon ville i grund reorganisera samhället och gifva det nya religiösa, sociala och politiska former. Ett stort folkförbund skulle upprättas, en organisk förening af hela den europeiska folkfamiljen dock med bibehållande och skyddande af de särskilta nationaliteternas sjelfständighet. Nya rättsförhållanden mellan arbetet, talangen och kapitalet skulle inträda, i hvilka en hvar finge verka enligt sin kallelse, utveckla sig inom den hans själsanlag motsvarande sfer och sjelf åtnjuta produkten af sitt arbete. S:t-Simons nya Christendom, skulle blifva den sednares sanna förverkligande genom det materiellas heligförklarande och religiösa erkännande. Så gjorde sig i allmänhet äfven i Fouriers och andra med S:t-Simon beslägtade systemer en krass materialism sig gällande mot den christna religionens idealism, och — hvad man likväl åsyftade — individen och den personliga friheten blef ingalunda räddad[1]. I alla fall uträttades nästan ingenting med all denna formalism och alla dessa systemer: ett nytt lif måste ingjutas i samhällets ådror innan detta kunde iklädas nya former, och hvarje försök att afskaka de gamla före den rätta tidpunkten måste nödvändigt leda till ännu djupare förderf. Emedlertid tillhörde det
- ↑ Att den äfven går under i Kommunismen, en illa förklädd despotism — och dertill den krassaste despotism, nämligen materiens — är för den ytligaste betraktelse påtagligt. Svårare torde det vara att uttala sig om Socialismen, med dess mildare och sig efter de rådande opinionerna mera lämpande former.
