15
inflytande som i fordna tider. Härtill är väl orsaken mindre att söka i bristen på enskilta lysande snillen, än snarare i den allmänna riktningen hos vår tid. Med dess rastlösa, ifriga sträfvande efter ständig utveckling och framåtskridande har den ej tillfälle att stanna och bortdrömma sin tid vid randen af den Kastaliska källan. Den fordrar något mera af poësien, än blott den allmänna ästhetiska njutningen, den vill ej blott höra de svaga, förklingande ljuden af sferernas musik, den längtar efter kraftiga, välbekanta toner som finna genklang i hjertat och harmoniera med sinnesstämningen. Äro dessa fordringar obilliga, förnedrar man konsten genom att hörsamma dem? Vi tro det ej, och hoppas dessutom att det icke är poësien sjelf, utan de gamla konstformerna, som i vår tid luta till förfall. Epos, Drama och Lyra hafva hvardera på olika tider och hos olika folk varit förherskande, utan att konsten förgåtts med någon af dem. I vår tid herrskar dessa trenne konstformers innerliga sammansmältning: romanen, deraf är intet att frukta för poësien sjelf.
