skapade till olika ändamål. Ett antal djur med blott obetydliga olikheter i organisation kan svårligen täfla med ett annat antal af fullständigare skild kroppsbygnad. Så måste man till exempel betvifla, att de australiska pungdjuren, hvilka efter Waterhouse’s och andras uppgifter äro afdelade i grupper som blott obetydligt afvika från hvarandra och hvilka blott ofullkomligt representera våra rofdjur, idislare och gnagare, att dessa djur vore i stånd att täfla med de nyssnämnda väl markerade ordningarna. I de australiska däggdjuren se vi denna differentieringsprocess på ett tidigt och ofullkomligt utvecklingsstadium.
afkomlingar af gemensamt ursprung genom karakterens
divergens och genom utdöende.
Efter dessa föregående betraktelser, som behöfde en större
utförlighet, kunna vi väl antaga, att de modifierade afkomlingarna
af någon art röna så mycket större framgång, ju mera olikartade
de äro i sin organisation och derigenom lämpliga att intaga de
roler, som förut innehafvas af andra varelser. Vi skola nu se till
huru denna princip om företrädets beroende af karakterens
divergens verkar i sammanhang med grundsatsen om det naturliga
urvalet och tillintetgörelse.
Bifogade schema skall hjelpa oss att förstå denna mycket invecklade fråga. Antag att bokstäfverna A till L beteckna arterna af ett i sitt land stort slägte; dessa arter likna hvarandra till olika grad, just såsom förhållandet brukar vara i naturen och hvilket vi beteckna med dessa bokstäfvers olika afstånd från hvarandra. Vi välja ett stort slägte, emedan vi redan i andra kapitlet visat, att proportionsvis flera arter af de stora slägtena variera än af de små, och att desamma erbjuda ett större antal varieteter. Vi hafva vidare sett, att de allmännaste och mest utbredda arterna variera mera än de sällsynta med små utbredningsområden. Låt A vara en allmän, vidt utbredd, varierande art af ett i sitt land stort slägte; den lilla solfjädern med punkterade divergerande linier af olika längd, som utgå från A föreställer dess varierande afkomlingar. Vi antaga vidare att variationerna äro utomordentligt små, men af mångfaldig beskaffenhet, att de icke uppträda samtidigt, utan ofta skilda af långa mellantider och slutligen af olika varaktighet. Blott de variationer, som i ett visst hänseende äro nyttiga, bibehållas och användas till naturligt urval. Och här
