blomdelarna femtaliga, och denna olikhet synes bero af det sätt, hvarpå blommorna äro packade tillsammans. Hos många Compositæ och Umbelliferæ och några andra växter hafva de periferiska blommorna sina kronor vida mera utvecklade än de centrala, och detta är sannolikt en följd af naturligt urval, ty alla blommorna blifva på detta sätt mera märkbara för de insekter som äro nyttiga eller nödvändiga till deras befruktning. I förening med blomkronans större utveckling äro reproduktionsorganerna mer eller mindre felslagna. Det är ett egendomligt förhållande att skalfrukterna vid omkretsen stundom skilja sig från dem i centrum genom form, färg och andra karakterer. Hos Carthamus och några andra Compositæ äro blott de centrala frukterna försedda med fjun, och af Hyoseris lemnar samma hufvud frukter af tre olika former. Hos vissa Umbelliferæ äro enligt Tausch de yttre frukterna orthosperma, de inre coelosperma, och denna skilnad har af de Candolle betraktats såsom af den högsta systematiska betydelse inom familjen. Om i sådana fall som föregående alla blad, blommor, frukter etc. på samma växt hade underkastats samma yttre och inre förhållanden, skulle utan tvifvel alla hafva visat samma morfologiska karakterer, och det skulle tydligen icke varit af nöden att åberopa grundsatsen om fortgående utveckling. För de små slutna blommorna, äfvensom många lägre parasitdjur, om det antages, att ett sådant biträde behöfves, måste vi åberopa en medfödd tendens till återgående utveckling.
Många exempel kunde gifvas på morfologiska karakterer som visa en höggradig föränderlighet hos växter af samma art, hvilka växa nära tillsammans, eller till och med på samma växtindivid, och några af dessa karakterer betraktas såsom systematiskt ovigtiga. Jag vill blott anföra några få fall, som jag först påträffade. Jag behöfver icke framhålla några exempel af blommor på samma stånd med dels fyrtaliga, dels femtaliga blomdelar; jag vill nämna, att enligt de Candolle blommorna af Papaver bracteatum hafva två foderblad och fyra kronblad (hvilket är vanliga förhållandet hos vallmo) eller tre foderblad och sex kronblad. Kronbladens läge i knoppen är i de flesta grupper en konstant morfologisk karakter, men professor Asa Gray försäkrar, att hos några arter af Mimulus kronbladens läge lika ofta öfverensstämmer med förhållandet hos Rhinantideæ som Antirrhineæ, till hvilken grupp slägtet hör. August S:t Hilaire anför följande fall: slägtet Xanthoxylon hör till en afdelning af Rutaceæ med enkelt fruktämne, men hos några arter finnas blommor på samma växt, till och med i samma vippa, med ett eller två fruktämnen. Hos Helianthemum
