har frökapseln beskrifvits såsom en- eller trerummig, och hos H. mutabile ”une lame plus ou moins large s’étend entre le pericarpe et le placenta”. Slutligen fann S:t Hilaire af Gomphia oleæformis emot sydligaste delen af dess utbredningsområde två former, hvilka han först utan betänkande antog för skilda arter, men sedan såg växa på samma buske, och han tillägger: ”Voilà donc dans un même individu des loges et un style qui se rattachent tantôt à un axe verticale et tantôt à un gynobase.”
Kan man säga om dessa växter, att de hafva blifvit påträffade under fortgåendet till en högre grad af utveckling? Tvärtom skulle jag från dessa karakterers rikliga variation sluta till, att de äro af ringa vigt för växten sjelf, huru stor betydelse de än må hafva för oss i våra klassifikationer. Ehuru vi äro fullkomligt okunniga om den verkande orsaken till hvarje modifikation, synes det likväl sannolikt af hvad vi känna om förhållandet emellan föränderligheten och förändring i lefnadsvilkoren, att under vissa förhållanden den ena bildningen haft öfvermagten öfver den andra och på detta sätt blifvit fullkomligt eller nästan konstant. Då sådana skiljaktigheter äro af ingen betydelse för artens välfärd, hafva de små afvikelser som uppkommit icke blifvit ökade eller samlade genom naturligt urval och de löpa fara att utplånas genom tillfälliga kroaseringar med andra individer. En bildning som utvecklats genom ett länge fortsatt urval blifver, då den icke längre är till någon tjenst för arten, i allmänhet föränderlig, såsom vi se förhållandet vara med de rudimentära organerna, ty den står icke längre under urvalets inflytande; men å andra sidan då i följd af organismens beskaffenhet eller förändring i de yttre förhållandena bestämda modifikationer hafva bildats, hvilka äro utan vigt för artens bestånd, kunna de öfvergå och hafva ofta öfvergått i nästan samma tillstånd till på annat sätt modifierade ättlingar. Hår hafva öfvergått på nästan alla däggdjur, fjädrar på alla fåglar och fjäll till alla reptilier. En bildning, hvilken den än må vara, som är gemensam för många beslägtade former anses af oss såsom af hög systematisk betydelse och antages på den grund ofta vara af hög fysiologisk vigt för arten. Morfologiska skiljaktigheter som vi anse för vigtiga — såsom bladens anordning, fruktämnets delning, fröämnenas läge etc. — uppträdde sannolikt först såsom vexlande variationer, som förr eller senare blefvo nästan konstanta i följd af organismens beskaffenhet eller de omgifvande förhållandena, samt genom kroasering; ty då dessa morfologiska karakterer icke hafva något inflytande på artens bestånd, så kunna små
