FÖRSTA KAPITLET.
Orsaker till föränderlighet. — Vanans verkningar. — Utvecklingens
vexelverkan. — Ärftlighet. — Domesticerade varieteters karakter. — Svårighet
att skilja mellan arter och varieteter. — Varieteters uppkomst af en eller flera
arter. — Tama dufvor, deras olikheter och ursprung. — Grundsatser som förr
blifvit följda vid urval till afvel och följderna deraf. — Planmässigt och
omedvetet urval. — Våra domesticerade rasers ursprung. — Omständigheter, som
gynna menniskans valförmåga.
Om vi betrakta flera individer af en varietet eller
undervarietet af våra gamla kulturväxter och husdjur, så faller oss först
i ögonen, att de i allmänhet afvika från hvarandra mera än
individerna af en art eller varietet i naturtillståndet. Betänka vi nu,
huru mångfaldiga kulturväxter och husdjur hafva i alla tider
lefvat under de mest olika klimat och undergått den mest olika
behandling, så tvingar sig den tanken på oss, tror jag, att våra
kulturalsters stora föränderlighet är verkan af mindre enformiga
lefnadsförhållanden, som afvika från stamarternas i vilda
tillståndet. Någon sannolikhet finnes äfven för Andrew Knights mening,
att denna föränderlighet till en del står i sammanhang med en
rikligare tillgång på föda. Det synes äfven vara klart, att
organismerna igenom flera generationer måste lefva under dessa nya
förhållanden, innan någon märklig grad af variation kan framträda
hos dem, och att föränderligheten fortgår under flera generationer,
om organisationen en gång har börjat variera. Man känner intet
exempel på, att en föränderlig organism i kulturtillståndet förlorat
sin föränderlighet. Våra äldsta kulturväxter såsom hvetet gifva
ofta ännu i dag nya varieteter, och våra äldsta husdjur äro
alltjemnt mäktiga af förändring och förädling.
