vara samhället till någon annan nytta, och hvilka till sist slagtas af sina arbetsamma och sterila systrar? Det må vara svårt, men vi måste beundra visens vilda, instinktlika hat, som drifver henne att döda sina döttrar, de unga visarna, så snart de äro födda, eller också sjelf duka under i striden, ty detta sker otvifvelaktigt till samhällets bästa; och moderskärlek eller modershat, det senare lyckligtvis sällsynt, gäller lika inför den obevekliga grundsatsen, det naturliga urvalet. Om vi beundra de sinnrika anordningar, genom hvilka orchideer och många andra växter befruktas med insekters tillhjelp, kunna vi såsom lika fullkomliga betrakta våra furar, som måste frambringa täta moln af frömjöl för att några korn skola af en gynsam vind föras fram till fröämnet?
existensvilkoren innefattas i teorien om det
naturliga urvalet.
Vi hafva i detta kapitel behandlat några af de svårigheter
och invändningar, som kunna uppställas emot min teori. Många
af dem äro allvarsamma nog, men jag tror att under deras
behandling något ljus har blifvit spridt öfver vissa fakta, hvilka
enligt åsigten om oberoende skapelseakter äro ytterligt dunkla. Vi
hafva sett, att arter icke på hvilken period som helst äro
föränderliga i oändlighet, och att de icke äro hopkedjade genom en
mängd öfvergångsformer, dels emedan det naturliga urvalet
verkar ytterst långsamt och på en viss tid blott på ett ringa antal
former, dels emedan det naturliga urvalet innefattar ett
oupphörligen fortgående utrotande af de föregående formerna och
övergångsformerna. Närbeslägtade arter, som nu lefva på en
sammanhängande yta, måste ofta hafva bildats då ytan ej var
sammanhängande och då lifsvilkoren icke märkbart förändrade sig
från den ena delen till den andra. Om två varieteter bildas i två
distrikt af samma område, uppkommer ofta en mellanvarietet,
lämplig för en mellanliggande trakt, men af angifna skäl finnes
denna intermediära varietet i allmänhet i ringare antal än de
två former som den förenar; de två senare, som finnas i större
antal, måste under en fortgående modifikationsprocess hafva en
större fördel öfver den mindre talrika mellanvarieteten, och
komma således att ersätta och utrota den.
Vi hafva i detta kapitel sett, huru försigtiga vi böra vara i det antagandet, att de mest olikartade lefnadsvanor icke kunna
