SJUNDE KAPITLET.
Instinkter jemförliga med vanor men af olika ursprung. — Grader. —
Bladlöss och myror. — Föränderliga instinkter. — Tama djurs instinkter,
deras ursprung. — Gökens, strutsens och parasitbiens naturliga instinkter. —
Myrors instinkt att göra slafvar. — Kupbiet, dess instinkt att bygga celler. —
Förändringar i instinkt och kroppsbygnad behöfva icke vara samtidiga. —
Svårigheter för teorien om naturligt urval af instinkter. — Neutrer eller
sterila insekter. — Sammanfattning.
Instinkten har väl kunnat behandlas i de föregående kapitlen,
men jag ansåg det mera passande att behandla detta ämne
särskildt, isynnerhet som en instinkt, så underbar som kupbiets,
hvilken drifver djuret att bygga honingskakor, sannolikt förefaller
mången läsare såsom en svårighet tillräcklig att kullstörta hela
teorien. Jag måste på förhand säga, att jag intet har att skaffa
med ursprunget till de första själsförmögenheterna, lika litet som
med lifvets första ursprung. Vi skola blott uppehålla oss vid
olikheterna i instinkt och andra själsförmögenheter hos djur inom
samma klass.
Jag vill icke försöka definiera ordet instinkt. Det vore lätt att visa, att denna term i allmänhet inbegriper flera särskilda själsyttringar, men hvar och en förstår hvad som menas, om jag säger, att instinkten drifver göken att flytta och lägga sina ägg i andra fåglars nästen. En handling, som vi sjelfva icke skulle kunna utföra utan erfarenhet, säges i allmänhet vara instinktmässig, om den utföres af ett djur utan erfarenhet, samt om den utföres af många individer, utan att de veta för hvad ändamål. Men jag kunde dock visa, att ingen af dessa karakterer är allmän. En liten dosis af omdöme eller förstånd, såsom Pierre Huber uttrycker sig, kommer ofta med i spelet äfven hos djur som stå lågt på naturens skala.
