beckasiner. En mängd egendomliga exempel kunde anföras på ärftligheten af flera olikheter i sinnesart och smak eller benägenhet för de besynnerligaste knep, i förening med vissa sinnesstämningar eller tidsperioder. Låt oss betrakta de olika hundraserna; vi kunna icke betvifla, att unga rapphönshundar (jag har sjelf sett ett slående exempel) stundom första gången de äro ute gå framför och till och med bistå andra äldre hundar; egenskapen att drifva upp vildbråd är säkerligen till en viss grad ärftlig hos raser som äro dresserade dertill, och benägenheten att springa rundt omkring fårhjorden i stället för vid sidan går äfvenledes i arf hos fårhundar. Jag kan icke finna, att dessa handlingar, utförda utan erfarenhet af de unga och nästan på samma sätt af hvarje individ, och med brinnande lust af hvarje ras och utan kännedom om ändamålet — ty den unga rapphönshunden vet lika så litet, att han genom att stå hjelper sin herre, som den hvita fjärilen vet hvarföre han lägger sina ägg på kålbladen — jag kan icke finna, att dessa handlingar skilja sig väsentligt från verkliga instinkter. Om vi såge en varg, ung och utan dressyr, så snart den vädrat sitt rof, stå orörlig som en bildstod och sedan med en egendomlig hållning sakta smyga framåt, och en annan varg springa omkring en hjord af rådjur i stället för vid sidan af dem och drifva dem till en aflägsen punkt, skulle vi helt säkert kalla dessa handlingar instinktmässiga. Tama instinkter, såsom man kunde kalla dem, äro säkerligen vida mindre fixa och oföränderliga än naturliga instinkter, men de hafva stått under inverkan af ett vida mindre strängt urval och hafva gått i arf under en ojemförligt kortare period och under mindre oförändrade lefnadsförhållanden.
Huru strängt dessa tama instinkter, vanor och böjelser gå i arf och huru egendomligt de blandas, visas väl då skilda hundraser kroaseras. Sålunda är det bekant, att en kroasering med bulldoggen har under många generationer inverkat på vindthundens mod och uthållighet, och en kroasering med en vindthund har gifvit en hel familj af fårhundar en böjelse att jaga harar. Dessa tama instinkter, på detta sätt pröfvade genom kroasering, likna naturliga instinkter, hvilka på likartadt sätt blifva egendomligt blandade och under en lång tid visa spår af båda föräldrarnas instinkter. Le Roy beskrifver till exempel en hund, hvars farfar var en varg och denna hund visade spår af sin vilda härkomst blott på ett sätt, nämligen att han icke gick i rät linie till sin herre, då denne ropade honom.
Tama instinkter betecknas stundom såsom handlingar, hvilka hafva blifvit ärfda blott från en länge fortsatt och tvungen vana,
