af plana ytor, och Melipona skulle bygga en kaka lika fullkomlig som våra bin. Utöfver detta stadium af fulländning i bygnadskonst kan icke det naturliga urvalet föra, ty kupbiets vaxkaka är så vidt vi kunna se absolut fullkomlig i besparandet af vax och arbete.
På detta sätt tror jag den underbaraste af alla instinkter, biets, kan förklaras derigenom, att det naturliga urvalet begagnat sig af talrika, successiva obetydliga modifikationer af enklare instinkter; det naturliga urvalet har genom flera grader småningom ledt bien till att i ett dubbelt lager beskrifva sferer på gifvet afstånd ifrån hvarandra och att bygga upp och urhålka vaxet längs skärningsplanen. Bien veta naturligtvis icke, att de beskrifva sina sferer på något särskildt afstånd från hvarandra, icke mera än de känna de olika vinklarna i de sexsidiga prismerna eller basalpyramiderna. Anledningen till ett naturligt urval har varit den, att cellerna böra hafva tillbörlig styrka och storlek och form för larverna, och att detta bör åstadkommas med den största besparing af vax och arbete; den svärm, som behöfver minsta arbete och minsta förlust af honing för vaxsekretionen, är således den mest gynnade och öfverlemnar i arf sin nyförvärfvade ekonomiska instinkt åt nya svärmar, hvilka i sin ordning hafva bästa utsigten att segra i kampen för tillvaron.
dess tillämpning på instinkter: könlösa och sterila
insekter.
Emot föregående betraktelser öfver instinkternas ursprung har
man gjort den invändningen att ”förändringarna i kroppsbygnad och
instinkter måste hafva varit samtidiga och noggrant lämpade
efter hvarandra, då en modifikation i det ena utan motsvarande
förändring i det andra skulle varit ofördelaktig.” Styrkan i denna
invändning ligger helt och hållet i det antagandet, att
förändringar i både instinkt och kroppsbildning försiggå hastigt. Såsom
exempel taga vi den i förra kapitlet omnämda talgoxen (Parus major).
Denna fågel håller ofta idegranens frö emellan fötterna emot en
gren och hamrar derpå, till dess han kommer in till kärnan.
Hvilken synnerlig svårighet finnes nu för det naturliga urvalet att
bibehålla alla de obetydliga individuela variationer i näbbens
skapnad, som vore allt bättre och bättre lämpliga till att bryta
fröskalen, till dess en näbb vore bildad så väl lämpad derför som
