Då det naturliga urvalet verkar blott genom hopandet af små modifikationer i instinkt eller kroppsbygnad, hvar och en af nytta för individen under dess lefnadsförhållanden, kan man med skäl fråga, hvilken nytta en lång och graderad serie af modifierade bygnadsinstinkter, alla sträfvande emot den nuvarande fulländade konstruktionsplanen, kunde gifva kupbiets förfäder. Svaret tror jag icke är svårt. Celler bygda likt biens eller getingarnas vinna i styrka och inbespara arbete, utrymme och bygnadsmaterial. Det är bekant, att bien ofta äro i stor förlägenhet att få tillräcklig mängd nektar, och Tegetmeier har meddelat mig, att han med experimenter visat, att i en bikupa fjorton till femton skålpund torrt socker konsumeras för afsöndring af hvarje skålpund vax, så att en riklig mängd flytande nektar måste samlas och konsumeras af bien i kupan för att bilda det till vaxkakornas byggande nödvändiga vaxet. Dessutom måste många bin under afsöndringsprocessen förblifva sysslolösa under många dagar. Ett stort förråd honing är nödvändigt till en stor bisvärms uppehälle under vintern och kupans säkerhet beror, som kändt är, på antalet bin. Inbesparing af vax har derföre till följd besparing af honing och af tid till honingens samlande och är derföre af största vigt för en bifamiljs välbefinnande. Vanligen är en arts trefnad beroende af antalet af dess fiender, eller parasiter, eller helt och hållet andra orsaker och vore på detta sätt fullkomligt oberoende af den mängd honing bien kunna samla. Men låt oss antaga, att denna senare omständighet verkligen bestämde, såsom den ofta har gjort, huruvida en med våra humlor beslägtad biart kunde lefva i stort antal i någon trakt, och låt oss vidare antaga, att samhället lefde öfver vintern och följaktligen behöfde ett honingsförråd, så kan i detta fall intet tvifvel finnas, att det vore en fördel för vår tänkta biart, om en ringa modifikation i dess instinkter föranledde den att bygga sina vaxceller litet närmare hvarandra, så att de skuro hvarandra något litet; ty om en vägg bygdes gemensam för två celler, skulle detta alltid vara en liten inbesparing på vax och arbete. Det skulle följaktligen bli allt mer och mer fördelaktigt för vår humla, om den bygde sina celler närmare hvarandra, mera regelbundna och samlade i en massa såsom Meliponas celler; ty i sådant fall skulle en stor del af hvarje cells gränsyta kunna tjena till vägg åt andra närliggande celler och mycket vax och arbete skulle inbesparas. Af samma orsak skulle det också vara fördelaktigt för Melipona att bygga cellerna närmare hvarandra och mera regelbundna på detta sätt än hon nu gör; ty såsom vi hafva sett, skulle alla de sferiska ytorna försvinna och ersättas
