till sin disposition. Af hans många vigtiga uppgifter vill jag här blott anföra en såsom exempel, nämligen att ”hvarje frö i en frökapsel af Crinum capense, som var befruktad med frömjöl från Crinum revolutum, alstrade en planta, hvilket han aldrig såg inträffa vid naturlig befruktning.” Vi hafva således här ett exempel på fullkomlig eller till och med mer än fullkomlig fruktsamhet vid den första kroaseringen emellan två skilda arter.
Detta exempel gifver mig anledning att omnämna ett egendomligt faktum, nämligen att individer af vissa växtarter af Lobelia, Verbascum och Passiflora kunna med lätthet befruktas med frömjöl från en skild art, men icke med frömjöl från samma stånd, oaktadt detta frömjöl kan vara fullkomligt friskt, hvilket kan visas genom att dermed befrukta andra stånd eller arter. I slägtet Hippeastrum, i Corydalis, såsom Prof. Hildebrand har visat, och hos vissa orchideer enligt Scott och Fritz Müller äro alla individer så beskaffade. Hos vissa arter kunna således vissa abnorma individer och af andra arter alla individer verkligen hydridiseras vida lättare, än de befruktas med frömjöl från samma individ. Vi skola anföra ett exempel. En lök af Hippeastrum aulicum satte fyra blommor; Herbert befruktade tre med deras eget frömjöl och den fjerde befruktades sedermera med frömjöl från en sammansatt bastard som härstammade från tre arter; resultatet var att ”fruktämnena hos de tre första blommorna snart upphörde att växa och vissnade efter få dagar, hvaremot den kapsel, som blifvit befruktad med frömjöl från bastarden, tillväxte raskt och mognade och lemnade goda frön som frodades väl.” Herbert upprepade dessa försök under flera år och alltid med samma påföljd. Dessa växter, af hvilka blott en del individer icke kunna befruktas af sitt eget frömjöl, ehuru de tyckas vara fullkomligt friska och ehuru både frömjöl och fröämnen äro fullkomligt goda vid befruktning med andra arter, måste dock vara i något onaturligt tillstånd, och dessa fall tjena till att visa, på hvilka obetydliga och hemlighetsfulla orsaker en arts större och mindre fruktsamhet stundom beror.
Trädgårdsodlares praktiska försök förtjena att uppmärksammas, om de också icke äro utförda med vetenskaplig noggranhet. Det är väl bekant, på hvilket inveckladt sätt arterna af Pelargonium, Fuchsia, Calceolaria, Petunia, Rhododendron m. fl. hafva blifvit kroaserade och dock sätta många af dessa bastarder utan svårighet frö. Herbert försäkrar till exempel, att en bastard af Calceolaria integrifolia och plantaginea, arter som i sin allmänna habitus äro betydligt olika, ”fortplantar sig sjelf lika fullkomligt, som om den varit en naturlig art från Chilis berg.” Jag har nedlagt mycken
