minsta benägenhet för ofruktsamhet, skulle rasen helt säkert slockna ut inom få generationer.
Ehuru jag icke känner något fullt trovärdigt fall af fullkomligt fruktsamma djurbastarder, har jag dock anledning att tro, att bastarder af Cervulus vaginalis och Reevesii samt af Phasianus colchicus och P. torquatus äro fullkomligt fruktsamma. Man har nyligen påstått, att två så skilda arter som hare och kanin, om de bringas till parning alstra en nästan fullkomligt fruktsam afkomma, men detta påstående är ännu tvifvel underkastadt. Bastarder af den vanliga och den kinesiska gåsen (Anser cygnoides), arter som äro så skilda, att de i allmänhet upptagas i olika slägten hafva ofta lemnat ungar i detta land med den rena stamarten, och i ett enda fall hafva de varit fruktsamma sinsemellan. Detta har Mr Eyton åstadkommit, som uppfödde två bastarder af samma föräldrar, men af olika kull och af dessa två fåglar fick han icke mindre än åtta bastarder (barnbarn af den rena gåsen) i ett bo. I Indien måste likväl dessa genom kroasering vunna gäss vara vida mera fruktsamma, ty två utmärkta män, Mr Blyth och kapten Hutton hafva försäkrat mig, att hela flockar af dessa kroaserade gäss hållas i olika delar af landet, och då de hållas för nyttan der ingendera af stamarterna finnes måste de helt säkert vara i hög grad fruktsamma.
De olika raserna af alla slags husdjur äro fullkomligt fruktsamma då de kroaseras och dock härstamma de i många fall från två eller flera vilda arter. Från detta faktum måste vi draga den slutsatsen, att antingen de ursprungliga stamarterna alstrade fullkomligt fruktsamma bastarder, eller att de bastarder som uppföddes i tamt tillstånd sedermera blefvo fruktsamma. Det senare alternativet, som Pallas först framstälde, synes mest sannolikt och kan knappt betviflas. Det är till exempel nästan säkert, att våra hundar härstamma från flera vilda arter och dock äro alla, med undantag måhända af vissa infödda hushundar i Sydamerika fullkomligt fruktsamma sinsemellan, och analogien gifver mig mycken anledning att betvifla, att de ursprungliga arterna först kroaserades fritt med hvarandra och lemnade fruktsamma bastarder. Jag har nyligen fått afgörande bevis på att hybriderna af den indiska puckeloxen (Zebu) och den vanliga nötboskapen äro sinsemellan fullkomligt fruktsamma, och på grund af Rütimeyers iakttagelser öfver deras vigtiga osteologiska olikheter, äfvensom Blyths observationer öfver olikheterna i vanor, läte, konstitution etc. måste dessa två former betraktas såsom så väl skilda arter som några andra på jorden. Enligt denna åsigt om många husdjurs ursprung måste
