närstående växter till märkena i hvarje blomma och hos några arter åstadkommes detta af vinden. Om nu frömjölet af en varietet, då det förflyttades på märket af samma varietet, skulle genom spontan variation blifva i aldrig så ringa grad mäktigare än andra varieteters frömjöl, skulle detta vara en fördel för varieteten, ty dess eget frömjöl skulle då tillintetgöra verkningarna af andra varieteters frömjöl och på detta sätt förhindra karakterens försämring. Och ju mera öfvervigt varietetens eget frömjöl kunde få genom naturligt urval, ju större skulle fördelarna vara. Från Gärtners undersökningar känna vi, att hos arter som äro sinsemellan ofruktsamma hvar och ens frömjöl alltid är verksammare på sitt eget märke än andra arters; men vi veta icke om denna öfvervigt är en följd af ofruktsamheten eller om ofruktsamheten är en följd af denna öfvervigt. Om den senare åsigten är riktig, så måste, då denna öfvervigt blir allt större och större genom naturligt urval, emedan den är fördelaktig för en art under bildning, äfven ofruktsamheten som följer af denna öfvervigt på samma gång ökas, och resultatet blir olika grader af ofruktsamhet, såsom vi påträffa hos färdiga arter. Denna åsigt kunde utsträckas till djuren, om honan före hvarje börd emottog flera hannar, så att det sexuela elementet af hennes egen varietet genom sin öfvervigt tillintetgjorde verkningarna af de andra hannarnas, som tillhörde andra varieteter, men vi hafva intet skäl att tro, att detta är förhållandet åtminstone bland landdjuren, ty de flesta hannar och honor para sig för hvarje befruktning och några förena sig för hela lifvet.
Vi kunna således antaga, att hvad djuren beträffar ofruktsamheten vid arters kroasering icke blifvit långsamt ökad genom naturligt urval, och då denna ofruktsamhet följer samma allmänna lagar i växt- som i djurriket, är det osannolikt ehuru skenbart möjligt, att bland växterna kroaserade arter skulle blifvit ofruktsamma genom en olika process. På grund af dessa betraktelser och ihågkommande, att sådana arter i allmänhet äro sterila vid kroasering, hvilka aldrig lefvat tillsammans i samma trakt och som derföre icke kunnat hafva någon fördel af att blifva sinsemellan ofruktsamma, samt med tanken på att vid ömsesidig kroasering emellan två arter stundom finnes den största olikhet i deras ofruktsamhet, måste vi öfvergifva den tron, att det naturliga urvalet härvid varit verksamt. Vi ledas således till vår förra sats, att ofruktsamheten vid första kroaseringen och hos bastarder är helt enkelt sammanfallande med okända skiljaktigheter i reproduktionssystemet hos stamarterna.
