Sida:Om arternas uppkomst.djvu/241

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
229
bastardbildning.

Vi skola nu försöka att litet närmare betrakta den sannolika beskaffenheten af dessa olikheter, hvilka föranleda ofruktsamhet vid den första kroaseringen och hos bastarder. Rena arter och bastarder skilja sig såsom redan är anmärkt i sina reproduktionsorganers tillstånd, men från det nedan anförda om ömsesidigt dimorfa och trimorfa växter vill det synas som om någon okänd lag funnes, som har till följd att ungarna af en icke fullkomligt fruktsam förening sjelfva blifva mer eller mindre ofruktsamma.

Vid den första kroaseringen emellan rena arter beror den större eller mindre svårigheten att åstadkomma en förening och erhålla en afföda på flera skilda orsaker. Det måste stundom vara en fysisk omöjlighet för det hanliga elementet att nå ägget, såsom i de fall då en växt har en pistill så lång, att pollenrören icke kunna nå ned till fröämnena. Man har också iakttagit, att om frömjöl af en art förflyttas till märket af en annan icke närbeslägtad art, pollenrören visserligen skjuta fram men icke kunna genomtränga märkets yta. Det hanliga elementet kan å andra sidan verkligen uppnå det honliga, men utan att bringa embryot till utveckling, såsom förhållandet tyckes hafva varit med några af Thurets experimenter med Fuci. Någon förklaring kan icke gifvas på dessa fakta, lika litet som man kan förklara, hvarföre vissa träd icke kunna ympas på hvarandra. Slutligen kan ett embryo utvecklas men omkomma i en mycket tidig period. Detta senare alternativ har icke varit föremål för tillräcklig uppmärksamhet, men på grund af iakttagelser som blifvit mig meddelade af mr Hewitt, hvilken hade stor erfarenhet i bastardbildning af fasaner och höns, tror jag, att embryots död är en mycket vanlig orsak till ofruktsamhet vid en första kroasering. Mr Salter har nyligen framlagt resultaten af en undersökning på omkring femhundra ägg, som han fått genom olika kroaseringar emellan tre arter af slägtet Gallus och deras hybrider. Största delen af dessa ägg hade blifvit befruktade, och i större delen af de befruktade äggen hade embryonerna antingen blifvit delvis utvecklade och sedan aborterat eller hade de blifvit nära fullt utvecklade, men de unga kycklingarna hade icke varit i stånd att bryta skalen. Af de kycklingar som föddes dogo mer än fyra femtedelar inom de första dagarna eller åtminstone veckorna ”utan någon märkbar orsak, blott som det tycktes derföre att de icke kunde lefva;” så att af femhundra ägg blott tolf kycklingar uppföddes. Hybrida embryoners tidiga död inträffar sannolikt på samma sätt hos växterna; åtminstone är det kändt, att bastarder som uppdragas af skilda arter stundom äro svaga och dvärgartade och dö i tidig ålder,