på förhand säga, om ett visst djur skall fortplanta sig i fångenskapen eller om en utländsk växt skall sätta frö vid odling, och icke heller kan han på förhand säga, om två arter af ett slägte skola lemna mer eller mindre ofruktsamma bastarder. Slutligen om organiska varelser under flera generationer försättas under omständigheter som för dem icke äro naturliga, äro de ytterst benägna för att variera, hviket till en del synes bero derpå, att deras reproduktionsorganer hafva lidit någon rubbning ehuru svagare än då ofruktsamhet följer. Så är äfven förhållandet med bastarder, ty deras afkomlingar i följande generationer äro särdeles benägna att variera, såsom hvarje experimentator har iakttagit.
Vi se således, att om organiska varelser försättas under nya och onaturliga förhållanden, och om bastarder bildas genom onaturlig kroasering af två arter, det reproduktiva systemet oberoende af allmänna helsotillståndet på likartadt sätt rubbas i sin verksamhet. I ena fallet hafva lefnadsförhållandena förändrats, ehuru ofta i så ringa grad att vi ej kunna märka det, i det andra fallet hafva de yttre vilkoren förblifvit desamma, men organisationen har blifvit bragt i oordning derigenom, att två kroppsbildningar och konstitutioner blifvit blandade till en. Ty det är näppeligen möjligt att två organisationer kunna förenas till en utan någon rubbning i utvecklingen eller olika delars och organers periodiska verkan och ömsesidiga förhållanden. Om bastarder äro i stånd att fortplanta sig med hvarandra, lemna de i arf åt sina afkomlingar från generation till generation denna sammansatta organisation, och derföre böra vi icke förvånas öfver, att deras ofruktsamhet, ehuru till en viss grad föränderlig, dock icke aftager; den är till och med benägen att tilltaga, och detta är vanligen resultatet af parning emellan för nära slägtingar, såsom vi förut förklarat. Ofvanstående åsigt, att bastarders ofruktsamhet beror på tvänne organisationers sammanblandning till en, har nyligen blifvit starkt framhållen af Max Wichura, men jag måste tillstå, att ofruktsamheten hos afkomlingarna af dimorfa och trimorfa växter, om individer af samma form paras, gör denna åsigt något tvifvelaktig. Vi måste likväl komma ihåg, att dessa växters ofruktsamhet blifvit förvärfvad för ett visst ändamål och kan skilja sig i ursprung från bastardernas.
Vi måste tillstå, att vi hvarken med denna eller någon annan åsigt kunna begripa flera fakta som röra bastarders ofruktsamhet, till exempel den olika fruktsamheten hos bastarder af ömsesidig kroasering, eller den förökade ofruktsamheten hos de bastarder, hvilka tillfälligtvis och undantagsvis nära likna sina föräldrar.
