uppmärksammas, ty det understöder den åsigt jag har bildat mig om en af orsakerna till vanlig föränderlighet, nämligen att det reproduktiva systemet, som är ytterligt känsligt för förändringar i lefnadsomständigheterna, under dessa förhållanden icke kan fullgöra sin egentliga funktion, att alstra ättlingar i alla hänseenden identiska med stamformen. Bastarder i första generationen härstamma nu från arter (med undantag af de länge odlade) hvilkas reproduktionsorganer icke på något sätt rubbats, och de äro derföre icke föränderliga, men bastarderna sjelfva hafva sina reproduktionsorganer betydligt angripna och deras afkomlingar äro i hög grad föränderliga.
Men låt oss återgå till vår jemförelse emellan mestiser och bastarder. Gärtner påstår, att mestiser mera än bastarder sträfva att återgå till endera stamformen, men om detta är sant, är det säkerligen blott en skilnad i grad. Gärtner framhåller dessutom med eftertryck, att bastarderna af länge odlade växter äro mera benägna för återgång än bastarder af arter i deras naturtillstånd, och detta förklarar sannolikt den egendomliga skilnaden i de resultat till hvilka olika forskare kommit. Max Wichura betviflar, att bastarder någonsin återgå till sin stamform och han arbetade med icke odlade arter af pil, under det Naudin å andra sidan i de starkaste uttryck framhåller den hos bastarder nästan allmänna återgången, och han arbetade hufvudsakligen med odlade växter. Gärtner påstår vidare, att om två med hvarandra närbeslägtade arter kroaseras med en tredje, bastarderna äro vidt skilda från hvarandra, hvaremot om två väl skilda varieteter af en art kroaseras med en annan art, bastarderna icke äro mycket olika. Men så vidt jag kan finna, är detta påstående grundadt på ett enda försök, och synes rakt stridande emot resultaten af flera försök som Kölreuter anstält.
Dessa äro de enda, vigtiga skilnader som Gärtner lyckats uppställa emellan bastarder och mestiser ibland växter. Graderna och arten af likhet med de respektive föräldrarna hos mestiser och bastarder, särskildt hos bastarder af nära beslägtade arter, följa enligt Gärtner samma lagar. Om två arter kroaseras, har den ena stundom så stor öfvervigt, att bastarden blir mest lik honom, och så tror jag förhållandet äfven är med växtvarieteter. Bland djuren har den ena varieteten helt säkert denna öfvervigt öfver en annan varietet. Hybrida växter som uppkommit genom ömsesidig kroasering likna hvarandra i allmänhet betydligt och så är äfven förhållandet med mestiser af en ömsesidig kroasering. Både
