ett sådant fall mycket sällsynt, ty i alla händelser sträfva de nya och förädlade formerna att undantränga de gamla icke förädlade.
Enligt teorien om det naturliga urvalet hafva alla lefvande arter varit förenade med stamarten till hvarje slägte, och skiljaktigheterna hafva icke varit större än vi se i närvarande tid emellan varieteterna af samma art, och dessa stamarter, som nu i allmänhet äro utdöda, hafva i sin tur varit på samma sätt förenade med ännu äldre arter, och så vidare bakåt, alltid konvergerande emot den gemensamma stamfadern till hvarje stor klass. Antalet föreningslänkar och öfvergångsformer emellan alla lefvande och utdöda arter måste derföre hafva varit ofantligt stort. Men om denna teori är riktig hafva de helt säkert lefvat på jorden.
och denudation.
Oberoende af möjligheten att finna fossila qvarlefvor af en
så oändlig mängd föreningslänkar kan man invända, att tiden
icke kunnat vara tillräcklig för en så hög grad af organisk
förändring, då alla förändringar försiggått mycket långsamt. Det är
knappt möjligt för mig att framställa för läsaren, om han icke är
praktisk geolog, alla de fakta, som i någon mån sätta oss i stånd
att fatta tidens längd. Den som kan läsa sir Charles Lyells stora
arbete ”the Principles of Geology”, om hvilket framtida
historieskrifvare skola erkänna, att det åstadkommit en hel revolution i
naturvetenskapen, och dock icke inse den omätliga längden af
tidperioderna, han må gerna strax slå igen boken[1]. Det är icke
tillräckligt att läsa the Principles of Geology eller att läsa
specialafhandlingar af olika iakttagare öfver särskilda formationer, af
hvilka hvar och en söker gifva ett otillräckligt begrepp om
tidrymden för hvarje formation eller hvarje lager. Vi kunna bäst få
någon föreställning om förflutna tider genom att lära känna de
krafter som varit i verksamhet, och genom att lära känna huru
mycken landyta blifvit blottad och huru mycket sediment som
aflagrats. Såsom Lyell har väl anmärkt äro utsträckningen och
tjockleken af våra sedimentära formationer resultatet af och
måttet på den denudation, som jordens yta har undergått. Derföre
skulle hvar och en undersöka för sig sjelf den stora stapeln af
på hvarandra liggande lager och betrakta, huru strömmarna drifva
- ↑ C. Lyells arbete, ”the Principles of Geology”, finnes i svensk bearbetning af G. Lindström, under titel Geologiens grunder. Ö. a.
