följaktligen blifvit småningom lägre och lägre och de hårdare klipporna blifvit orörda. Ingenting kan bättre inprägla i minnet längden af tidperioderna enligt vårt begrepp om tid än den öfvertygelsen, att atmosferiska inflytelser åstadkommit så stora resultat, hvilka tydligen hafva så ringa förmåga och tyckas arbeta så långsamt.
Om vi på detta sätt blifvit öfvertygade om huru långsamt landet nötes bort af atmosferiska och hafvets inflytelser, böra vi för att uppskatta längden af förflutna tidperioder taga i öfvervägande å ena sidan de klippmassor som blifvit bortförda från vidsträckta ytor och å andra sidan tjockleken af våra sedimentära formationer. Jag har med stor förvåning sett vulkaniska öar, som blifvit afnötta af vågorna och skalade rundt omkring till lodräta klippor af tvåtusen fots höjd, ty de sakta sluttande lavaströmmarna, som fordom varit i flytande tillstånd, visade tydligt, huru långt de hårda klippbäddarna en gång sträckt sig ut i hafvet. Samma historia förtälja ännu tydligare dessa stora remnor, längs hvilka lagren blifvit upplyftade å ena sidan eller nedtryckta å den andra till en höjd eller ett djup af tusentals fot; ty sedan jordskorpan remnade, och det blir ingen skilnad om höjningen skedde hastigt eller såsom de flesta geologer nu tro mycket långsamt och stötvis, har ytan blifvit så fullkomligt utjemnad, att intet spår af dessa vidsträckta förkastningar är utvändigt synligt. Cravenremnan till exempel sträcker sig trettio mil uppåt och längs denna linie äro lagren förflyttade i vertikal riktning från 600 till 3,000 fot. Professor Ramsay har offentliggjort en berättelse öfver en sådan remna på Anglesea, der förkastningen var 2,300 fot, och han har meddelat mig att i Merionethshire finnes en af 12,000 fot, och dock finnes i dessa fall ingenting på landytan, som visar sådana ofantliga förkastningar; klipporna å ömse sidor af remnan hafva blifvit bortsopade.
Å andra sidan äro i alla delar af jorden staplarna af sedimentära lager af en underbar tjocklek. I Cordillererna uppskattade jag en konglomeratmassa till tiotusen fot, och ehuru konglomeraten samlats på kortare tid än finare sediment, så tjena de dock att visa, huru långsamt massorna måste hafva samlats, då de bestå af afnötta, rundade kiselstenar, som alla bära på sig tidens stämpel. Professor Ramsay har uppgifvit för mig maximaltjockleken af följande formationer i olika delar af Stor-Britannien, mestadels från verkliga mätningar:
| Palæozoiska lager | .............. | 57,154 | fot. |
| Sekundära lager | .............. | 13,190 | „ |
| Tertiära lager | .............. | 2,240 | „ |
