den egelska brefdufvan, tumletten, Indiska och Spanska dufvan, kroppdufvan, påfågeldufvan, isynnerhet om man af hvar och en af dessa raser visade honom några ärftliga underraser, hvilka han kunde kalla arter.
Huru stora än olikheterna må vara emellan de olika dufraserna, är jag dock öfvertygad om riktigheten af den bland naturforskarna allmänna meningen, att de alla härstamma från klippdufvan (Columba livia), om man under detta namn inbegriper åtskilliga geografiska raser eller underarter, hvilka blott i underordnade kännetecken afvika från hvarandra. Då några af de skäl, som hafva bestämt mig för denna åsigt, också äro användbara för andra fall, så vill jag här i korthet angifva dem. Om dessa olika raser icke voro varieteter och icke hade sitt ursprung från klippdufvan, så måste de härstamma från 7—8 stamarter; ty det vore omöjligt att erhålla alla våra tama raser genom kroasering af ett mindre antal arter. Huru ville man till exempel få kroppdufvan genom parning af två arter, af hvilka icke åtminstone den ena egde den ofantliga kräfvan. De antagna vilda stamarterna måste vidare hafva varit klippdufvor, d. v. s. sådana som icke lägga ägg i träd, eller icke ens gerna slå sig ned i träd. Men utom Columba livia och dess geografiska underarter känner man blott 2 eller 3 arter klippdufvor, men dessa ega icke ett enda af våra tama dufvors kännetecken. Derföre måste de antagna urstammarna i de trakter der de först tämdes ännu finnas lefvande, men okända af ornitologerna, hvilket synes mycket osannolikt på grund af deras storlek, lefnadssätt och märkvärdiga egenskaper; eller måste de hafva dött ut i vilda tillståndet. Men fåglar som bygga bo på klippor och som flyga väl, äro ej lätta att utrota, och våra vanliga klippdufvor, hvilkas lefnadssätt är lika med våra tama dufvors, hafva ännu icke kunnat utrotas ens på någon af de smärre britiska öarna eller på medelhafskusterna. Det antagna utrotandet af så många arter, som ha lika lefnadssätt med klippdufvan, synes mig derföre vara ett öfveriladt antagande. Dessutom äro alla de ofvannämda, så olika raserna utplanterade i alla verldsdelar och derföre måste väl några af dem hafva kommit till sin hembygd, och dock är icke en af dem förvildad, ehuru fältdufvan, det är klippdufvan i dess föga förändrade form, i några trakter åter blifvit vild. Då nu alla nyare försök visa, att det möter stora svårigheter att bringa ett vildt djur till fortplantning i tama tillståndet, så tvingade oss hypotesen om våra husdufvors flerfaldiga ursprung till det antagandet, att redan i uråldriga tider och af halfciviliserade menniskor
