7—8 arter blifvit så fullkomligt tämda, att de bibehållit sin fruktsamhet äfven i fångenskapen.
Ett argument, såsom mig tyckes af stor vigt och äfven användbart i andra fall, är det, att de ofvan uppräknade raserna, ehuru de i allmänhet i konstitution, lefnadssätt, stämma och färg och de flesta delar af sin kroppsbygnad öfverensstämma med klippdufvan, dock i andra delar helt visst afvika från denna; i hela duffamiljen skulle vi förgäfves söka efter en näbb, sådan som den engelska brefdufvans, eller den korthöfdade tumlettens eller indiska dufvans, — eller efter tillbaka riktade fjädrar såsom hos perukdufvan, — eller efter en kräfva såsom hos kroppdufvan eller efter en stjert såsom hos påfågeldufvan. Man måste derföre antaga, att den halfciviliserade menniskan ej allenast tämt flera arter, utan äfven vare sig med afsigt eller af en tillfällighet dertill utvalt särdeles afvikande arter, och att dessa arter sedermera dött ut och försvunnit. Sammanträffandet af så många sällsamma tillfälligheter synes mig i högsta grad osannolikt.
Några omständigheter angående fjäderbeklädnadens färg torde äfven förtjena att här tagas i betraktande. Klippdufvan är skifferblå med hvit öfvergump (hos ostindiska afarten C. intermedia Strickl., blåaktig), har på stjertspetsen ett svart tvärband och på de yttre stjertfjädrarna en hvit yttre rand, och två svarta tvärband på vingarna; några halfvilda och andra såsom det synes fullkomligt vilda underraser hafva dessutom svarta fläckar å vingarna. Dessa kännetecken förekomma förenade icke hos någon annan art af hela familjen. Men nu påträffa vi stundom hos våra tama raser alla dessa kännetecken väl utvecklade, ända till de hvita ränderna på de yttre stjertfjädrarna. Ja, om man parar ihop två eller flera fåglar af olika raser, af hvilka ingendera är blå eller eger något af de angifna kännetecknen, så visa de deraf uppkomna bastarderna en stor benägenhet att plötsligt antaga dessa karakterer. Så sammanparade jag till exempel enfärgadt hvita påfågeldufvor af mycket konstant ras med enfärgadt svarta indiska dufvor, hvilken ras så sällan lemnar blå varieteter, att jag aldrig hört talas derom i England, och jag erhöll en brun, svart och fläckig afkomma. Jag sammanparade nu en indisk dufva och en bläsdufva, en mycket beständig ras af hvit färg, med röd stjert och rödt bläs, och bastarderna voro mörkfärgade och fläckiga. Då jag vidare parade ihop en bastard af påfågeldufva och indisk dufva med en bastard af indisk dufva och bläsdufva erhöll jag en ättling med vackert blå fjäderbeklädnad, hvit öfvergump, dubbelt svart tvärband på vingarna, svart tvärband och hvita sidoränder på
