dess införande af spaniorerna i Sydamerika har spridt sig i vildt tillstånd öfver hela trakten och har förökat sitt antal i ojemförlig proportion, frågade jag mig, hvad som kunde hafva så nyligen tillintetgjort den fordna hästen under lifsvilkor som syntes så gynsamma. Men min förvåning var grundlös. Professor Owen har visat, att tanden tillhörde en utdöd art, ehuru den var så lik den nu lefvande hästens. Om denna häst ännu lefvat men i någon mån sällsynt, skulle ingen naturhistoriker känt sig det minsta öfverraskad af dess sällsynthet, ty sällsynthet är en egenskap, som tillhör ett stort antal arter af alla klasser i alla länder. Om vi fråga oss hvarföre den ena eller den andra arten är sällsynt, svara vi att det är något ofördelaktigt i dess lifsvilkor, men hvad detta något är, kunna vi knappt någonsin uppgifva. Med det antagandet att den fossila hästen ännu existerade såsom en sällsynt art, kunna vi hafva antagit för säkert af analogier från alla andra däggdjur, äfven elefanten, som så långsamt förökar sig, och från den tama hästens naturalisation i Sydamerika, att den inom få år skulle hafva befolkat hela kontinenten. Men vi skulle icke kunna säga, hvilka ogynsamma förhållanden förhindrade dess förökning, antingen ett eller flera, eller på hvilken period af hästens lif eller i hvad grad de verkade. Om förhållandena fortfarande men långsamt blifvit allt mindre och mindre gynsamma, skulle vi helt säkert icke hafva märkt detta förhållande, och dock skulle den fossila hästen blifvit allt mer och mer sällsynt och slutligen dött ut, under det dess plats intagits af någon lyckligare medtäflare.
Det är alltid särdeles svårt att ihågkomma, att hvarje varelses förökning beständigt motverkas af omärkliga fiendtliga inflytelser, och att dessa samma omärkliga inflytelser äro fullt tillräckliga att göra en art sällsynt och slutligen utrota den. Detta ämne är så litet kändt, att jag upprepade gånger hört personer uttala sin förvåning öfver att sådana vidunder som Mastodon och den äldre Dinosaurus hafva dött ut, liksom om blott en kroppslig styrka gåfve segern i kampen för tillvaron. Blotta storleken deremot kan i många fall, såsom Owen anmärkt, förorsaka en hastigare utrotning, då den kräfver en större tillgång på föda. Förrän menniskan bebodde Indien och Afrika, måste någon orsak hafva motverkat den lefvande elefantens förökning. En särdeles tillförlitlig auktoritet, dr Falconer, tror, att insekterna, genom att oupphörligt oroa och försvaga elefanten i Indien, förhindra dess förökning, och till samma åsigt kom Bruce angående den afrikanska elefanten i Abyssinien. Säkert är, att insekter och
