möjligt såsom vi hafva sett i några siluriska former, att en art kan blifva obetydligt modifierad efter dess obetydligt ändrade lifsvilkor, och dock under en lång period bibehålla samma allmänna karakterer. Detta betecknas i figuren genom bokstafven F¹⁴.
Alla de många former, utdöda och nya, som härstamma från A bilda såsom förut nämdt en ordning; och denna ordning har genom de fortsatta verkningarna af tillintetgörelse och karaktersdivergens blifvit delad i flera underfamiljer, af hvilka några antagas hafva dukat under på olika tider och några lefva qvar intill denna dag.
Om vi betrakta schemat kunna vi se, att om många af de utdöda formerna, som antagas vara inbäddade i de successiva formationerna, upptäcktes på olika punkter långt ned i serien, de tre lefvande familjerna på den öfversta linien skulle blifva mindre skilda från hvarandra. Om till exempel slägtena a1, a5, a10, f8, m3, m6, m9 blefvo uppgräfda, skulle dessa tre familjer så nära förenas med hvarandra, att de sannolikt skulle hafva sammanförts i en stor familj, såsom det har gått med idislarna och vissa pachydermer. Den som icke ville kalla de utdöda slägtena, som på detta sätt förenade de lefvande slägtena af tre familjer, för mellanformer i karakter, han skulle hafva rätt, ty de äro icke direkt mellanformer utan blott genom en lång omväg genom många vidt skilda former. Om många utdöda former skulle upptäckas öfver en af de mellersta horizontala linierna eller geologiska formationerna — till exempel öfver N:o VI — men ingen under denna linie, skulle blott två af familjerna (de på venstra sidan, a14 etc. och b¹⁴ etc.) kunna förenas i en, och två familjer skulle stå qvar, hvilka voro icke mindre skilda från hvarandra än de voro före fossiliernas upptäckande. Vidare, om de tre familjerna som bildas af åtta slägten (a14—m14) på öfversta linien antagas skilja sig från hvarandra i ett halft dussin vigtiga karakterer, skulle de familjer som vid den med VI betecknade perioden helt säkert hafva skilt sig från hvarandra genom ett ringare antal karakterer; ty de skulle på detta tidiga stadium hafva divergerat i mindre grad från sitt gemensamma ursprung. Deraf kommer det att gamla och utdöda former äro ofta i en viss ringa grad mellanformer i karakterer emellan deras modifierade afkomlingar eller emellan sina sidoslägtingar.
I naturen blir saken mera invecklad än schemat föreställer, ty grupperna hafva blifvit talrikare, deras varaktighet har varit ytterligt olika och de hafva modifierats i olika grad. Då vi ega blott sista volymen af det geologiska arkivet, och det i mycket
