dåligt skick, hafva vi icke rätt att vänta oss kunna utom i några få fall fylla upp de vidsträckta luckor i det naturliga systemet och på detta sätt förena skilda familjer eller ordningar. Allt hvad vi hafva rätt att vänta är att de grupper, som hafva inom kända geologiska perioder undergått mycken modifikation, skulle i de äldre formationerna något närma sig hvarandra, så att de äldre medlemmarna skilja sig mindre från hvarandra i några af sina karakterer än de nu lefvande medlemmarna af samma grupper; och enligt våra bästa palæontologers samstämmiga bevis är detta ofta förhållandet.
Enligt teorien om härstamning med modifikation förklaras således på tillfredsställande sätt de stora fakta som röra de utdöda lifsformernas slägtskapsförhållanden till hvarandra och till lefvande former. Och de äro fullkomligt oförklarliga enligt hvarje annan åsigt.
Enligt samma teori är det tydligt att faunan i en stor period af jordens historia bör vara i sina allmänna karakterer ett mellanstadium emellan den som föregick och den som följde derefter. De arter som lefde på det sjette stora stadiet i schemat äro de modifierade ättlingarna af dem som lefde på femte stadiet och stamfäder till dem som lefde i det sjunde ännu mera modifierade; derföre måste de i karakterer stå emellan de lefvande formerna ofvan och under. Vi måste likväl medgifva några föregående formers totala undergång och i vissa trakter inflyttning af nya former från andra områden och en hög grad af modifikation under det långa tomrummet emellan de successiva formationerna. Med dessa medgifvanden är hvarje geologisk periods fauna otvifvelaktigt i karakterer ett mellanstadium emellan den föregående och den efterföljande faunan. Jag behöfver blott gifva ett exempel, nämligen det sätt hvarpå fossilierna i devoniska systemet, då detta först upptäcktes, med ens af palæontologer betraktades såsom intermediära i karakterer emellan fossilierna i de ofvanliggande stenkolsformationerna och det underliggande siluriska systemet. Men hvarje fauna är icke nödvändigt exakt ett mellanstadium, då olika långa tider hafva förflutit emellan de följande formationerna.
Att vissa slägten göra undantag från denna regel, det är icke någon verklig invändning emot sanningen af det påstående, att hvarje periods fauna såsom ett helt är nästan intermediär i karakter emellan den föregående och den efterföljande faunan. Mastadonter och elefanter anordnade af Falconer i två serier först efter deras slägtskapsförhållanden och sedan efter deras
