Sida:Om arternas uppkomst.djvu/307

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
295
de organ. varelsernas uppträd. i succes. geol. perioder.

de svagare vika för de mera dominerande formerna och lagarna för den fordna och nuvarande fördelningen blifva icke oföränderliga.

Man kan på skämt fråga, om jag tror att Megatherium och andra beslägtade ofantliga vidunder som fordom lefde i Sydamerika hafva lemnat efter sig sengångare, bältor och myrslokar såsom sina vanslägtade efterkommande. Vi kunna icke för ett ögonblick antaga det. Dessa ofantliga djur hafva fullständigt dött ut utan att lemna några efterkommande. Men i Brasiliens grottor finnas många utdöda arter som i storlek och i alla andra karakterer äro beslägtade med de i Sydamerika ännu lefvande arterna, och några af dessa fossilier kunna vara de verkliga stamfäderna till lefvande arter. Vi få icke förglömma att enligt vår teori alla arter af samma slägte äro afkomlingar af en art, så att om sex slägten, hvart och ett med åtta arter finnas i en geologisk formation och i en följande formation finnas sex andra beslägtade eller representerande genera, hvart och ett med samma antal arter, då kunna vi antaga att i allmänhet blott en art af hvart och ett äldre slägte har lemnat efter sig modifierade afkomlingar, hvilka utgöra arterna af de nya slägtena; de andra sju arterna af hvarje slägte hafva dött ut utan att lemna efter sig några afkomlingar. Eller också, och detta är sannolikt det vanligaste förhållandet, äro två eller tre arter af blott två eller tre af de sex äldre slägtena stamfäder till de nya slägtena, i det de andra arterna och hela de andra slägtena dött ut helt och hållet. I undergångna ordningar med slägten och arter som aftaga i antal såsom de sydamerikanska Edentata lemna ännu färre slägten och arter modifierade afkomlingar efter sig.


Sammanfattning af detta och föregående kapitel.


Jag har försökt att visa att de geologiska urkunderna äro ytterligt ofullständiga; att blott en liten del af jorden har blifvit geologiskt undersökt med noggranhet, att blott vissa klasser af organiska varelser hafva blifvit bibehållna i fossilt tillstånd, att antalet af specimen och arter som finnas i våra muséer är rakt ingenting i jemförelse med antalet generationer som måste hafva dukat under till och med under en enda formation, att då sänkning varit ett nästan nödvändigt vilkor för samlandet af aflagringar rika på fossila arter af många slag och tillräckligt tjocka att motstå en följande afnötning, stora mellantider måste hafva