Sida:Om arternas uppkomst.djvu/310

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
298
om arternas uppkomst.

mellanformer emellan nu lefvande former utan först genom en lång omväg genom andra utdöda och afvikande former. Vi kunna klart se, hvarföre de organiska qvarlefvorna af tätt på hvarandra följande former äro nära beslägtade, ty de äro nära sammanbundna genom generation. Vi kunna tydligt inse hvarföre qvarlefvorna i en intermediär formation äro intermediära i karakter.

Invånarna af hvarje successiv period i jordens historia måste hafva besegrat sina föregångare i kampen för tillvaron och stå så till vida högre i naturens skala, och deras bygnad har i allmänhet blifvit mera specialiserad; och detta kan förklara den hos så många palæontologer allmänna åsigten att organisationen öfverhufvudtaget gått framåt. Utdöda och gamla former likna till en viss grad embryonerna af nyare djur som tillhöra samma klasser och detta underbara faktum får en enkel förklaring i våra åsigter. Successionen af samma typer inom samma områden under de senare geologiska perioderna upphör att vara hemlighetsfull och blir begriplig enligt grundsatsen om ärftlighet.

Om nu den geologiska urkunden är så ofullständig som många tro, och man kan åtminstone försäkra att den icke kan bevisas vara mera fullständig, förminskas eller försvinna de stora svårigheterna för teorien om naturligt urval. Å andra sidan tyckas mig alla palæontologiens hufvudsatser proklamera, att arterna hafva uppkommit genom vanlig generation, i det de gamla formerna hafva ersatts af nya och förädlade lifsformer, resultaten af variation och de mest gynnade varieteternas bestånd.