Sida:Om arternas uppkomst.djvu/314

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

302

om arternas uppkomst.

amerikanska kontinenten och i amerikanska haf. Vi se i dessa fakta ett djupliggande organiskt band igenom tid och rum öfver samma ytor af land och vatten och oberoende af de fysiska förhållandena. Den naturforskare måste icke vara vetgirig som icke drifves att utforska detta band.

Detta band är helt enkelt arf, denna lag som allena så vidt vi med bestämdhet känna gör organismerna fullkomligt lika hvarandra eller, såsom vi se i varieteterna, nästan lika hvarandra. Olikheten emellan inbyggarna i olika trakter kan tillskrifvas modifikation genom naturligt urval och i underordnad grad det bestämda inflytandet af skiljaktiga fysiska förhållanden. Graden af olikhet beror på att flyttning af de mera dominerande lifsformerna från en trakt till en annan blifvit med mer eller mindre framgång förekommen i en mer eller mindre aflägsen period; — på beskaffenheten och antalet af de fordna nykomlingarna — och på invånarnas inflytande på hvarandra, som har till följd bevarandet af olika modifikationer, i det organismernas förhållande till hvarandra i kampen för tillvaron såsom jag redan ofta nämt är den vigtigaste af alla relationer. Den stora vigten af stängsel kommer således att visa sig deruti, att flyttning hindras, liksom vigten af tiden uti den långsamma modifikationsprocessen genom naturligt urval. Arter med stor utbredning, rika på individer, hvilka redan segrat öfver mången medtäflare i sina egna vidsträckta hemland, hafva största utsigterna att intaga nya platser, då de sprida sig i nya områden. I sina nya hem komma de i nya förhållanden och undergå ofta vidare modifikation och förädling, och på detta sätt blifva de fortfarande segrare och lemna efter sig grupper af modifierade ättlingar. Enligt denna grundsats om härstamning med modifikation kunna vi förstå hvarföre hela sektioner af slägten, hela slägten och till och med familjer äro inskränkta till samma ytor, hvilket såsom bekant så ofta är förhållandet.

Såsom jag i sista kapitlet nämde tror jag icke på någon lag om nödvändig utveckling. Då föränderligheten hos hvarje art är en oberoende egenskap och begagnas af det naturliga urvalet blott så vida den gagnar hvarje individ i dess invecklade kamp för tillvaron, blir graden af modifikation hos skilda arter icke någon likformig storhet. Om ett antal arter, sedan de i sina gamla hem kämpat med hvarandra, flytta i massa till ett nytt och sedermera isoleradt land, skulle de vara föga benägna för variation, ty hvarken flyttning eller isolering kan i och för sig åstadkomma någonting. Dessa grundsatser komma i verksamhet blott genom att