Sida:Om arternas uppkomst.djvu/319

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
307
geografisk fördelning.

varit förenade med Europa eller Afrika, och Europa likaledes med Amerika. Andra författare hafva på detta sätt hypotetiskt slagit bryggor öfver hvarje ocean och förenat nästan hvarje ö med något fastland. Om i sjelfva verket de af Forbes använda argumenten äro tillförlitliga, måste det medgifvas att knappt en enda ö existerar som icke nyligen varit förenad med fast land. Denna åsigt afskär den gordiska knuten, spridningen af samma art till de mest aflägsna punkter, och aflägsnar mången svårighet, men så vidt jag kan döma äro vi icke berättigade att medgifva så enorma geografiska förändringar inom de nu existerande arternas period. Det synes mig att vi hafva tillräckliga bevis på stora nivåförändringar af land och haf, men icke på så vidsträckta förändringar i våra kontinenters läge och utsträckning, som hafva förenat dem inom en nyare tid med hvarandra eller med flera mellanliggande halföar. Jag medgifver tillfullo den fordna tillvaron af många öar numera begrafda under sjön, hvilka hafva kunnat tjena till hvilpunkter för växter och många djur under flyttning. I de korallbildande oceanerna betecknas sådana sjunkna öar af korallringar eller atoller, som stå öfver dem. Då det blir allmänt antaget, hvilket otvifvelaktigt någon gång sker, att hvarje art har utgått från en enkel födelseort och då under tidernas lopp vi känna någonting bestämdt om spridningsmedlen, skola vi vara i stånd att med säkerhet spekulera öfver landets fordna utsträckning. Men jag tror icke att det någonsin kan bevisas, att inom den nyare perioden de flesta af våra kontinenter, som nu stå fullkomligt skilda, hafva varit sammanhängande, förenade med hvarandra och med öarna i oceanen. Flera fakta — såsom den stora olikheten emellan hafsfaunorna på båda sidor om nästan hvarje kontinent — den nära slägtskapen emellan de tertiära invånarna både till lands och sjös och de nuvarande inbyggarna — slägtskapen emellan däggdjur som bebo öar med dem på den närmaste kontinenten, delvis bestämd (såsom vi framdeles skola se) af den mellanliggande oceanens djup — dessa och andra sådana fakta synas mig förhindra medgifvandet af sådana rikliga geografiska revolutioner inom en nyare tid, som äro nödvändiga enligt de åsigter Forbes framstälde och som upptogos af hans många efterföljare. Naturen och de relativa proportionerna af invånarna på de oceaniska öarna synas mig likaledes förbjuda antagandet af deras fordna sammanhang med kontinenten. Ej heller gynnar den nästan allmänt vulkaniska sammansättningen af sådana öar antagandet att de äro spillrorna af sjunkna kontinenter; — om de ursprungligen hade existerat såsom