den ofvannämda andarten, hvars vingar äro odugliga till flygt och i samma tillstånd som den tama andens; eller den gräfvande tucutucu, som ofta är blind, och vissa mullvadar som vanligen äro blinda och hafva sina ögon betäckta med hud; eller om vi betrakta de blinda djur som bo i mörka hålor i Amerika och Europa. Hos varieteter och arter synas vexelverkande variationer hafva spelat en vigtig rol, så att om en del blifvit modifierad andra delar nödvändigt också blifvit modifierade. Hos både varieteter och arter förekommer återgång till längesedan förlorade karakterer. Enligt teorien om särskilda skapelser är det fullkomligt oförklarligt detta tillfälliga uppträdande af strimmor på skuldran och benen hos flera arter af hästslägtet och deras bastarder. Huru enkelt förklaras icke detta förhållande, om vi antaga att dessa arter alla härstamma från en strimmig stamfader på samma sätt som de olika dufraserna härstamma från den blåa streckade klippdufvan?
Enligt den vanliga åsigten om hvarje arts oberoende skapelse, hvarföre skulle de specifika karaktererna, de som skilja arterna af samma slägte från hvarandra, vara mera föränderliga än slägtkaraktererna i hvilka alla öfverensstämma? Hvarföre skulle till exempel en blommas färg vara mera benägen att variera i en art af ett slägte, om de andra arterna, alster af oberoende skapelser, hafva olika färgade blommor, än om alla arterna af slägtet hafva lika färgade blommor? Om arter blott äro väl utpräglade varieteter, hvilkas karakterer blifvit i hög grad beständiga, kunna vi förstå detta förhållande, ty de hafva redan varierat sedan de afskilde sig från en gemensam stamfar i sina karakterer, genom hvilka de blifvit specifikt skilda från hvarandra; dessa samma karakterer skulle vara mera benägna att fortfarande variera än de generiska karaktererna som utan förändring gått i arf under enorma tidsperioder. Enligt skapelseteorien är det oförklarligt, hvarföre en del, som hos någon art af ett slägte är på ett mycket ovanligt sätt utvecklad och derföre såsom vi naturligen kunna antaga af stor vigt för arten, skulle vara i hög grad benägen för variationer; men enligt vår åsigt har denna del sedan de olika arterna afgrenade sig från en gemensam stamfar undergått en ovanlig grad af förändring och modifikation och derföre kunna vi vänta, att denna del i allmänhet bör ännu vara föränderlig. Men en del kan utvecklas på det mest ovanliga sätt, liksom flädermusens vinge, utan att vara mera föränderlig än andra bildningar, om organet är gemensamt för många underordnade former, det är om det blifvit ärfdt under mycket lång tid; ty i detta fall har det blifvit beständigt genom ett länge fortsatt naturligt urval.
