Vi kunna förstå orsaken hvarföre en sådan harmonisk skönhet råder i allmänhet uti naturen. Att undantag finnas enligt vårt begrepp om skönhet, lär väl ingen vilja betvifla, om han tänker på de giftiga ormarna, några fiskar och några förskräckliga flädermöss med förvridna menniskoansigten. Sexuelt urval har gifvit de mest lysande färger och andra prydnader åt hannarna, men stundom åt båda könen af många fåglar, fjärilar och några få andra djur. Fåglarnas röst har urvalet ofta gjort musikalisk såväl för honornas som för våra öron. Blommor och frukter hafva gjorts märkbara genom prunkande färger i motsats till det gröna löfverket, så att blommorna med lätthet kunna ses, besökas och befruktas af insekter och fröen spridas af fåglar. Slutligen hafva några lefvande föremål blifvit vackra blott genom symmetrisk utveckling.
Då det naturliga urvalet verkar genom täflan, gör det invånarna i hvarje trakt fullkomliga blott i förhållande till de andra invånarna; så att vi icke böra öfverraskas af att arterna i något land, ehuru de enligt den allmänna åsigten antagas hafva blifvit skapade och särskildt lämpade för denna trakt, blifva besegrade och utträngda af naturaliserade alster från andra länder. Ej heller få vi förundra oss öfver, att alla inrättningar i naturen så vidt vi kunna döma icke äro absolut fullkomliga, eller att några af dem helt och hållet strida emot vårt begrepp om ändamålsenlighet. Vi få icke förvånas öfver att biets gadd en gång begagnad emot en fiende ofta förorsakar biets död; att drönare framfödas i så stor mängd för en enda förrättning och sedan dödas af sina sterila systrar; öfver den oändliga mängd frömjöl som våra furor utsprida, öfver bivisarnas instinktmässiga hat mot sina egna fruktsamma döttrar, öfver ichneumonidernas utveckling inuti lefvande löfmaskar och andra sådana fall. Det mest märkvärdiga enligt teorien om naturligt urval är att flera fall af bristande fullkomlighet icke blifvit iakttagna.
De invecklade och föga kända lagar som beherska erkända varieteter äro så vidt vi kunna se desamma som de lagar, hvilka hafva reglerat bildandet af så kallade specifika differenser. I båda fallen tyckas fysiska förhållanden hafva åstadkommit någon direkt och bestämd verkan, men huru mycken kunna vi icke säga. Således om varieteter intränga i något nytt område, antaga de gerna någon af de karakterer, som äro egendomliga för arterna i detta område. Hos både varieteter och arter tyckes användning och overksamhet hafva åstadkommit ansenliga verkningar; ty det är omöjligt att bestrida sanningen häraf, om vi se till exempel på
