formerna äro som vi betrakta, så mycket mera förlora argumenten i styrka. Men några argument af största vigt gå ännu längre. Alla medlemmarna af hela klasser äro förenade genom en slägtskapskedja och alla kunna klassificeras enligt samma grundsats i grupp under grupp. Fossila qvarlefvor sträfva stundom att fylla upp mycket stora mellanrum emellan existerande ordningar. Organer i rudimentärt tillstånd visa klart, att en tidig stamfar hade organet i fullt utbildadt tillstånd, och detta innebär i några fall en enorm grad af modifikation hos afkomlingarna. Igenom hela klasser formas särskilda bildningar efter samma mönster och i en mycket tidig period likna embryonerna hvarandra. Derföre kan jag icke betvifla att teorien om härstamning med modifikation omfattar alla medlemmar af samma klass. Jag tror att alla djur härstamma från på sin höjd fyra eller fem urformer, och växterna från ett lika eller mindre antal.
Analogien skulle föra mig ett steg längre, nämligen till det antagandet, att alla växter och djur härstamma från en prototyp. Men analogien kan vara en bedräglig ledsagare. Icke desto mindre hafva alla lefvande varelser någonting gemensamt i sin kemiska sammansättning, sin cellulära bygnad, sina utvecklingslagar och sin mottaglighet för skadliga inflytelser. Vi se detta till och med i ett så obetydligt faktum, som att samma gift ofta lika inverkar på växter och djur eller att giftet som afsöndras af galläplebildande insekter bildar vidunderliga utväxter på den vilda rosen och eken. Bland alla organiska varelser synes den sexuela fortplantningen vara väsentligt lika. Hos alla är så vidt vi hittills känna fröblåsan densamma; så att alla organismer utgå från gemensam början. Om vi nu äfven betrakta de två stora hufvudafdelningarna, växt- och djurriket äro vissa låga former så till vida intermediära i karakter, att naturhistorikerna hafva stridt om till hvilket rike de skulle höra och såsom prof. Asa Gray uttalat, ”hafva sporerna af många bland de lägre algerna i början en karakteristiskt djurisk och sedermera en otvetydigt vegetabil tillvaro”. Derföre synes det icke otroligt enligt grundsatsen om naturligt urval med karaktersdivergens, att från någon så låg och intermediär form både växter och djur hafva kunnat utvecklas, och om vi medgifva detta, måste vi likaledes medgifva, att alla organiska varelser som någonsin lefvat på jorden kunna hafva härstammat från någon ursprunglig form. Men detta antagande är hufvudsakligen grundadt på analogi och det är oväsentligt om det antages eller icke. Otvifvelaktigt är det möjligt såsom G. H. Lewes har påstått, att vid lifvets första början många olika former utbildades, men om så är förhållandet, kunna vi antaga att blott
