sidor af en kontinent och beskaffenheten af de olika inbyggarna på denna kontinent med afseende på deras synbara flyttningsmedel kan något ljus spridas öfver den gamla geografien.
Den ädla vetenskapen geologi förlorar något af sin glans genom ofullständigheten i dess urkund. Jordskorpan med dess inbäddade qvarlefvor kan icke betraktas såsom ett väl fyldt museum utan såsom en fattig samling gjord på slump och med långa mellantider. Hvarje stor fossilförande formations bildning visar sig hafva berott på ett ovanligt sammanträffande af gynsamma omständigheter och de blanka tomrummen emellan de successiva lagren hafva varit af lång varaktighet. Men vi skola med någon säkerhet kunna mäta längden af dessa mellantider genom att jemföra de föregående och efterföljande organiska formerna. Vi måste vara försigtiga att försöka upptaga såsom strängt samtidiga två formationer, hvilka icke innesluta många identiska arter, enligt den allmänna successionen af lifsformerna. Då arter bildas och förstöras genom långsamt verkande och ännu existerande orsaker och icke genom underbara skapelseakter och katastrofer, och då den vigtigaste af alla orsaker till organisk förändring är nästan oberoende af förändrade och möjligen hastigt förändrade fysiska vilkor, nämligen den ömsesidiga relationen emellan organismer — i det förädling af en organism bestämmer andras förädling eller utrotning — så följer, att graden af organisk förändring af fossilierna från en formation till en annan sannolikt tjenar såsom en god måttstock på tidens verkliga lopp. Ett antal arter som hålla sig tillsammans i massa kunna för en lång tid blifva oförändrade, under det inom samma period flera af dessa arter genom att flytta i nya länder och komma i täflan med främmande medtäflare kunna blifva förändrade, så att vi icke få öfverskatta noggranheten af de organiska förändringarna såsom tidmätare. Under tidiga perioder af jordens historia, då lifsformerna sannolikt voro färre och enklare var förändringens fortgång sannolikt långsammare, och vid lifvets första gryning, då mycket få former af den enklaste bildning existerade kan förändringens fortgång hafva varit långsam till en ytterlig grad. Jordens historia, ehuru så vidt den nu är känd af omätlig längd, skall hädanefter anses som kort i jemförelse med de tider som måste hafva förflutit sedan de första organiska varelserna, stamfäder till otaliga utdöda och lefvande ättlingar, framträdde på skådebanan.
I den aflägsna framtiden ser jag fält öppna för vigtigare forskningar. Psykologien skall hvila på en ny grund, hvarje
