synpunkt måste anses för väsentliga. Jag är öfvertygad, att den mest erfarna naturforskare skulle förvånas öfver den mängd af möjliga afvikelser till och med i vigtiga delar, som han kunde samla, såsom jag har gjort, under årens lopp från goda källor. Men man måste komma ihåg, att systematikern icke med glädje upptäcker föränderligheter i vigtiga karakterer, och att det icke gifves mången, som finner nöje i att sorgfälligt undersöka inre organer och jemföra dem med hvarandra hos många exemplar af samma art. Så skulle jag aldrig hafva väntat, att nervstammarna från det stora centralganglion hos en insekt kunde väsentligt variera i sina förgreningar, och dock har sir John Lubbock för kort tid sedan hos slägtet Coccus visat variationer af dessa nerver, som påminna om en trädstams oregelbundna förgrening. Samma utmärkta naturforskare har äfven visat, att musklerna hos vissa insektlarver äro långt ifrån likformiga. Författarna röra sig ofta i en cirkel med sina slutsatser, då de påstå, att vigtiga organer aldrig variera, ty i praxis räkna dessa författare till de vigtigare organerna just sådana, som icke variera, och under denna förutsättning kan icke något exempel anföras på ett varierande vigtigt organ, men från en annan synpunkt torde man kunna uppräkna flera sådana exempel.
I sammanhang med dessa individuela olikheter står en annan sak, som synes mig svår att förklara, nämligen de slägten, som stundom kallas proteiska eller polymorfa, emedan deras arter visa en hög grad af föränderlighet, så att knappt två naturforskare kunna vara ense om, hvilka former böra betraktas som arter eller varieteter. Bland växterna vill jag anföra såsom exempel slägtena Rubus, Rosa, Hieracium, bland foglarna Brushanen (Machetes pugnax) och dessutom flera insekter och brachiopoder. Några arter i dessa polymorfa slägten hafva fasta och bestämda karakterer. De slägten som i en trakt visa sig polymorfa äro det äfven i andra trakter med få undantag och att döma efter brachiopoderna hafva de äfven varit det under förgångna tider. Dessa omständigheter äro så till vida i stånd att åstadkomma förvirring, som detta slags föränderlighet är oberoende af lefnadsvilkoren. Jag är böjd att antaga, att vi i dessa polymorfa slägten träffa på afvikelser blott i sådana delar af deras bildning, som för arten äro hvarken nyttiga eller skadliga och följaktligen icke komma med i räkningen vid det naturliga urvalet.
Individer af samma art erbjuda ofta olikheter i byggnad, som icke direkt sammanhänga med föränderligheten, såsom olikheter emellan de båda könen af flera djur, de två eller tre formerna af sterila honor eller arbetare bland insekterna, och i många
