dessa fall blott de tydligaste bevis för den allmänna lag, att hvarje hona framföder hannar och honor, som i några fall äro på ett förvånande sätt olika hvarandra.
De former som visserligen i ansenlig grad hafva karakteren
af arter, men som äro så lika andra former eller så nära
förbundna med dem genom mellanstående former, att naturforskarna
ogerna upptaga dem såsom skilda arter, äro i flera hänseenden
de vigtigaste för oss. Vi hafva allt skäl att tro, att många af
dessa tvifvelaktiga och beslägtade former under en längre tid
hafva bibehållit sina karakterer i sin hemort, tillräckligt länge för
att betraktas såsom goda och äkta arter. Då en naturforskare
kan sammanbinda tvänne former genom andra, som hafva
intermediära karakterer, behandlar han i praxis den ena såsom en
varietet af den andra och betraktar den ovanligare eller den först
beskrifna såsom art. Vid afgörandet af en sådan fråga, om en
form bör upptagas såsom varietet af en annan, möta ofta stora
svårigheter, hvilka jag här icke vill uppräkna, äfven om båda äro
förenade genom mellanformer, och det vanliga antagandet att dessa
mellanformer äro bastarder undanröjer icke alltid dessa svårigheter.
I många fall blir dock en sådan form betraktad som varietet af en
annan, icke emedan mellanformerna verkligen blifvit funna, utan
emedan analogien föranleder iakttagaren att antaga, antingen att
dessa mellanformer någonstädes äro att finna, eller att de hafva
fordom existerat, och här är stort utrymme för tvifvel och gissningar.
Vid bedömandet af en sådan forms egenskap af art eller varietet hafva vi endast en ledning, naturforskarnas åsigt, om den är grundad på sundt omdöme och rik erfarenhet. I många fall få vi dock taga vår tillflykt till majoriteten, ty få tydliga och kända varieteter gifvas väl, hvilka icke af en eller annan kompetent domare blifvit upptagna som arter.
Att varieteter af sådan tvifvelaktig natur äro långt ifrån sällsynta, kan ej bestridas. Om man jemför de af olika botanister uppstälda flororna för Storbritannien, Frankrike och Förenta Staterna, finner man snart, att ett stort antal former hafva blifvit upptagna af den ena såsom verkliga arter, under det den andra betraktar dem såsom blott varieteter. H. C. Watson, till hvilken jag står i förbindelse för ett välvilligt biträde i flera fall, har uppgifvit för mig 182 engelska växter, som vanligen anses som varieteter men dock af några botanister förklarats för arter, men härvid har han
