riktning, såsom framdeles närmare skall utvecklas. Jag tror derföre, att en väl utpräglad varietet med skäl kan kallas för en begynnande art, men om denna tro låter rättfärdiga sig, det måste framgå af den allmänna betydelsen af de i detta verk framstälda fakta och åsigter.
Man behöfver icke antaga, att alla varieteter eller begynnande arter verkligen stiga till rangen af art, de kunna slockna ut i detta primitiva stadium eller kunna bestå såsom varieteter under långa perioder; detta har Wollaston visat vara förhållandet med varieteterna af vissa fossila landsnäckor på Madeira. Om en varietet frodades, så att den i antal öfverträffade moderväxten, så skulle varieteten uppstiga till rangen af art och arten nedsjunka till rangen af varietet; eller också kunde varieteten undantränga och utrota moderväxten, eller slutligen kunde båda fortfarande hafva bestånd jemte hvarandra såsom oberoende arter. Till detta återkomma vi framdeles.
Af denna framställning är tydligt, att jag anser uttrycket art såsom en term, godtyckligt och för beqvämlighets skull använd på en serie af hvarandra liknande individer, och att den icke väsentligt skiljer sig från termen varietet, som användes på mindre afvikande och vacklande former. Termen varietet, såsom skilnad från individuela afvikelser, är likaså godtycklig och begagnas äfven blott för beqvämlighets skull.
På grund af teoretiska betraktelser trodde jag, att några
interessanta resultater angående de mest varierande arternas natur
och förhållanden skulle vinnas genom att tabellariskt
sammanställa alla varieteter i flera väl utarbetade floror. I början
tycktes mig detta vara en enkel sak, men H. C. Watson, för hvars
värderika tjenster och biträde i denna fråga jag är särdeles
tacksam, öfvertygade mig snart, att det skulle vara förknippadt med
många svårigheter, hvilket Hooker sedermera visade ännu
bestämdare. Behandlandet af dessa svårigheter spar jag derföre till ett
kommande arbete jemte tabellerna öfver de varierande arternas
numeriska förhållanden. Med Hookers tillåtelse torde jag få nämna,
att han anser de följande satserna för fullkomligt välgrundade,
sedan han sorgfälligt genomläst mina manuskript och granskat
mina tabeller. Men hela detta ämne, som här naturligtvis måste
behandlas i korthet, är temligen inveckladt, och hänsyftningar på
”kampen för tillvaron” och ”karakterernas divergens” och andra
kapitel äro oundvikliga.
