Sida:Om arternas uppkomst.djvu/69

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
59
kampen för tillvaron.

mödosamt det är att i trädgård uppdraga frön af hvete eller andra sådana växter, och i sådana fall har jag förlorat hvarje sädeskorn. Denna åsigt om nödvändigheten af ett stort antal individer af en art förklarar i min tanke några egendomliga fall i naturen, såsom att mycket sällsynta växter stundom uppträda i utomordentligt stor mängd på de fläckar der de förekomma och att många växter, som lefva liksom i samhällen, äfven just på yttersta gränsen af sitt område bilda sådana samhällen, det vill säga äro rika på individer. I sådana fall kan man tro, att en växtart blott kan ega bestånd der lefnadsvilkoren äro så gynsamma, att många individer kunna lefva tillsammans och på detta sätt skydda arten för ytterlig ödeläggelse. Härvid vill jag tillägga, att i några af dessa fall äfven den goda verkan af kroasering och de dåliga följderna af befruktning emellan beslägtade individer böra tagas i betraktande, men jag vill icke här fördjupa mig i detta invecklade ämne.


Alla djurs och växters ömsesidiga förhållande i
kampen för tillvaron.


Man anför många exempel, hvilka visa, huru oförmodade de ömsesidiga förhållandena äro emellan de organiska varelserna, som på samma trakt hafva att kämpa med hvarandra. Jag vill anföra blott ett sådant exempel, som ehuru enkelt har interesserat mig. I Staffordshire på en slägtings egendom, der jag hade godt tillfälle till undersökning, fans en stor, ytterst ofruktbar hed, som aldrig blifvit rörd af menniskohand; men några hundra acres af densamma af fullkomligt samma beskaffenhet hade tjugufem år förut blifvit inhägnade och planterade med skotska furor. Förändringen i den ursprungliga vegetationen på det inhägnade stället var ytterst märkvärdig, större än man vanligen iakttager, om man öfvergår från en mark till en annan af helt och hållet olika beskaffenhet. Icke blott talförhållandena emellan hedväxterna voro alldeles förändrade, utan på planteringen växte äfven tolf sådana arter (starr och gräs oberäknade), som icke voro att finna på heden. Verkan på insekterna måste hafva varit ännu större, ty på planteringen voro sex arter insektätande fåglar allmänna, hvilka icke syntes på heden, som deremot besöktes af två eller tre andra sådana arter. Här se vi huru mäktigt införandet af blott en enda trädart varit, då ingenting annat blifvit gjordt, med undantag af inhägnandet, så att boskapen var utestängd derifrån. Men att äfven