480 SJÖGREN, HJ. OM DR NORSKA APATITFÖUEKOMSTERNA. Mot det antagandet, att gångarne skulle förskrifva sig från djupet, d. v. s. vara eruptiva i hvilken mening som helst, talar äfven deras ringa uthållighet i vertikal riktning. Det är tillräckligt bekant, att det stora flertalet af apatitförande gångar vid bearbetning visat ringa beständighet mot djupet och att de tvärt om snart utkilat. Så hafva de enormt mägtiga apatit-stockarne vid Kragerö, på hvilka Lykkens, Vuggens och Dype-dals gräfvor brutits, försvunnit på jemförelsevis obetydligt djup. En mängd gångar inom det apatiförande området hafva bearbetats, men efter kort tid nedlagts, enär tillgångarne visat sig snart uttömda. Att flera af de betydligaste gångarne vid Odegården hittills afsänkts till ett djup af öfver 100 m. utan att någon minskning visat sig, det beror såsom förut framhållits derpå, att dessa gångar brytas i deras ursprungliga stryknings-riktning, medan deras ursprungliga st nickning mot djupet nu ligger horizonteit och är begränsadt åt ömse håll. De åsigter man hyser om gabbrons bildningssätt äro utan tvifvel af stor betydelse för förklaringen af apatitgångarnes genesis. Vi hafva icke funnit anledning att frångå det allmännast hysta åskådnings sättet, att den nu ifrågavarande gabbron är en bergart af eruptiv natur, ehuruväl åtskilliga omständigheter synas antyda, att denna sats är mindre axiomatisk än många skandinaviska geologer äro vana att anse. Deremot äro vi benägna att antaga, såsom förut framhållits, att gabbron icke är väsentligt yngre än de af informationens skiffrar, tillsammans med hvilka den förekommer, och med hvilka den flerstädes uppträder i konkordant lagerföljd. Såsom vid beskrifningen af bergarterna framhållits, förekomma i gabbron såväl som i dipyr-dioriten såsom acees-soriska beståndsdelar, flertalet af de mineral, som uppträda på gängarne, serskildt apatit och rutil. Dessa båda sistnämda mineral förekomma i riklig mängd och betydligt allmännare än yttre knäet infördes aä mycket vatten, att röret afspärrades. Vid lindrig upphettning borfgär flnoikisel, om fluor finnes närvarande, och Huorkisdn sönderdelas af vattnet i fluorväte och flockig kiselsyra, som utfaller.
