Sida:Om de norska apatitförekomsterna.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

484 SJÖGREN', HJ. OM DE NOltSKA APATITKÖUEKOMSTERNA. Det sätt, hvarpå flertalet af de vid apatitgångarna iakttagna omständigheterna synas oss böra förklarasj är i korthet följande: gabbron är en eruptiv bergart, som vid sitt utbrott nedifrån medfört de mineral vi nu anträffa i gångarne — apatit, rutil, magnetkis — såsom beståndsdelar i sin bergart sm assa, nnge-r far såsom vi der ännu anträffa en del af dem. Gabbroeruptio-' nerna hafva varit submarina och gabbron liar bäddformigt utbredt ; sig på hafsbottnen. Vid beröringen mellan den smälta gabbron ¦ och hafsvattnet har det sednare förmått lö.sa obetydliga silikat-raängder och i något större grad den vida lättlösligan apatiten. Hafsvattnets lösnings förmåga har icke oväsen dt ligt ökats dels deraf, att temperaturen kunnat vida öfverstiga 100' C. utan att kokning inträffat på grund af trycket på bottnen af ett mer eller mindre djupt haf, dels äfven genom de i hafsvattnet innehållna salterna. Vid så småningom försiggående afkylning hafva de lösta ämnena åter utkristalliserat och dervid bast bevarats i de afkylnings- eller kontraktions-sprickor, som uppkommit i gabbron och dess närmaste grannskap. Dessa sprick-fy lin åder äro de apat i t förande gångarne. För belysningen af den här framstälda åsigten ma påminnas om följande. Apatit löses i icke oväsendtlig mängd såväl af kolsyrehaltiga som rent vatten och af saltlösningar. Enligt.BISCHOP') lösa 10,000 delar kolsyrehaltig* vatten 1,036 apatit, enligt Williams 0,7 1 delar; utaf basiskt kalkfosfat, sådant det erhålles genom fällning, lösas i kolsyrehaltig! vatten enligt Bischof 9 delar på 10,000; enligt Lassaigne 7,5 delar.2) Då emellertid hafsvattnets halt af kolsyra är obetydlig, och dessutom apatit löst i kolsyrehaltigt vatten, eller i sådant, som håller kolsyrade alkalier, sönderdelas i kolsyrad kalk och fosfor-syrade alkalier, sa äro dessa uppgifter för oss af mindre in-- tresse än de, som angifva lösningsförmågan af utspädda saltlösningar. ') Chem. Geologie, 2:drs uppl. bd 2 s. 242. s) Compt reudu t. XS1II, s. 1019.