452 SJÖGREN, HJ. OM DE NORSKA APATITFÖREKOMSTERNA. <;) Gånfiar i dipi/rdioriten. Ö:o) l en af svan, strå ligt och kornigt hornblende samt Jivit, småkornig dipyr bestående bergart med storflammig struktur förekomma dr uniform i ga gångar af rutil. Den omgifvande bergarten eger till följd af det stråliga hornblendets flamvisa fördelning, någon grad af parallelstraktur. I densamma förkomma strödda, makroskopiska partier af brunviolett labrador. Rutil-riinderna äro 1020 cm breda och innehålla Iinsformiga kristaller af nötbrun titanit; dessa kristaller äro 23 cm stora, hafva konvexa ytor och äro ofta tvillingar enligt lagen tvillings-plan basplanet. Ratilen är mörkbrun eller nästan svart. I denna gång förekommer i makroskopiska korn ett rödt mineral, som vid besöket på, platsen ej kunde bestämmas. Vid mikroskopisk undersökning har det visat sig sära piemontit eller något dermed nära beslägtadt mineral. Det förekommer i väl begränsade kristaller af cirka 1 mm storlek, samt är ytterst starkt pleokroitiskt och visar mänga färger varierande mellan brandgalt och karmosinrödt, allt efter kristallernas orientering. En ut-släckuingsriktning synes i det närmaste sammanfalla med prismernas längdriktning; optiskt tvåaxigt. Förekomsten af man-ganepidot är egendomlig, enar förut ej något enda man gån mineral anträffats på någon apatitgång. 6:o) I samma slags grofva dipyramfibolit, som omger de under N:o 5 omnämda rutilgängarne, förekommer en gång af ljusgrön apatit, blandad med svart grof kristalliniskt hornblende och något rutil. Denna gångs stryknin^.sriktmng öfverensstämmer med den otydliga parallelstrukturen hos omgifvande bergarten. Gången, som var blottad till cirka 10 m längd, är till sin mäktighet mycket variabel, varierande från 10 cm till nära l m. 7:o) En mäktig, oregelbunden gångstock till största delen bestående af en gulhvit till hvit, storkristallinisk fältspatart, som är lätt kaoliniserande. Denna innehåller på några ställen grof-strålig, mörk hornblende, kolossala qvartsstycken och obetyd-
