Ofvan s. 20 har jag nämnt, att Uppland (Upplandia) första gången möter oss i urkunderna i kung Birger Magnussons stadfästelsebref för Upplandslagen. Här anser sig kung Birger behöfva inskärpa, att Upplandslagen jämväl är afsedd för alla dem, som »byggiæ i nyrræ Roþin». Detta hade tydligtvis icke varit behöfligt, om icke i det folkliga förestållningssättet Nyrræ Roþin stått i motsats till Uppland. Hvad som på det anförda stället menas med det förra uttrycket framgår af Uplandslagen þingmala Balken XIII: roþin ligger i lanzlaghum, aldær þæn ovæn stockholm ær, utæn i þessum malum».[1] Nyrræ Roþin kallas sålunda den uppländska skärgården i motsats till den sörmländska och östgötska, och till Roþin räknades ursprungligen, som ofvan framhållits, också Færingö thinglagh i Mälaren. Det är all sannolikhet för, att Uppland erhållit sin nutida bemärkelse (alltså omfattande hela det nuvarande landskapet Uppland) därigenom, att samma lag, som gällde för hufvudbygden (»Upplanden», det inre landet), genom 1296 års kungliga stadga äfven i hufvudsak fastställdes till efterlefnad för Roden, som sålunda kom att tillhöra Upplands lagsaga, och namnet har alltjämt bibehållit sin officiella innebörd, ehuru denna intill våra dagar icke lyckats, åtminstone icke på alla orter, slå igenom i folkmedvetandet.
Den folkliga och delvis också på äldre förvaltningsförhållanden hvilande motsatsen kustlandet: innerlandet (Uppland) träder oss äfven klart till mötes i en uppgift, som baserar sig på förhållandena under 1200-talets första decennier. Snorre Sturlason, hvilken själf besökt Uppland, meddelar i Heimskringla, F. Jónssons uppl. II. 134, att det egentliga Sviþióð bestod af Suðærmannaland, Vestmannaland eller Fjaðryndaland, Tiundaland och Attundaland; »den femte delen är Siáland (kustlandet, Roþin) och hvad som därtill hör på östsidan utmed hafvet». Han nämner icke här namnet Uppland, säkerligen därför, att Tiundaland och Attundaland ännu utgjorde själfständiga förvaltningsområden med egna lagmän.
- ↑ Styffe, Skand. under unionstiden, s. 306 och not. 5, hyser en annan mening: han identifierar Norre Rodhen med Tiundalands Rodh. Men den redan af Schlyter framhållna parallelen i Þingmalabalken XIII vederlägger Styffe.
