Då likväl, såsom vi här sökt påvisa, bergsrättsordningen måste tänkas gälla hela djupområdet, då vidare såväl jordägaren som ock inmutaren och koncessionsinnehafvaren endast hafva ständig besittningsrätt till dem tillkommande delar af djupområdet, och då slutligen någon måste tänkas innehafva äganderätten till detsamma, är det icke otänkbart, att denne någon är staten. Det är visserligen omöjligt t. o. m. för staten att innehafva en särskild äganderätt till vissa ämnen, som utgöra integrerande delar af grundens massa,[1] men det är ingalunda omöjligt att tänka sig en statens äganderätt öfver alla ämnen, som finnas inom ett utmål, hvars gränser sammanfalla med gränserna för statens hela landområde och som sträcker sig från ytan till jordens medelpunkt. Detta område är tillräckligt bestämdt och individualiseradt för att medgifva en äganderätt.
Härmed sammanhänger den omständigheten, att man från visst håll sökt leda i bevis en jordägarens själfständiga brytningsrätt till inmutbara mineral- och stenkolsfyndigheter, oberoende af inmutning och koncession, samt jämväl till »öfriga ämnen» uti inmutad och bearbetad grufva eller efter koncession förvärfvad och bearbetad stenkolsgrufva. Häraf skulle då följa, att jordäganderätten sträcker sig så långt, att den mötes af annans inmutnings- eller koncessionsrätt. Och då under förutsättning af ett regals tillvaro detta endast fattas såsom inbegripande alla af inmutning eller koncession beroende föremål, skulle häraf följa ett regals oantaglighet. Ett regal måste nämligen åtminstone hafva så stort omfång som möjligheten till inmutning eller koncession.
Utan att i allo kunna medgifva riktigheten af den förda bevisningen vilja vi dock instämma uti resultatet och sålunda medgifva, att jordägarens brytningsrätt sträcker sig så långt, tills den mötes af annans inmutnings- eller koncessionsrätt. Inmutarens, koncessionsinnehafvarens och jordägarens rättigheter inskränka och begränsa hvarandra ömsesidigt.
Men detta står i fullkomlig öfverensstämmelse med antagandet af alla tre berörda rättigheters underordnande under en gemensam högre rätt, statens bergsregalrätt, tänkt såsom omfattande hela djupområdet.
Det har vidare anförts mot tillvaron af ett grufregal, att den allmänna uppfattningen af kronans rätt till landets jord
- ↑ Hammarskjöld a. a. s. 56.
